knark

Brottsligheten i Umeå försvinner inte, bara för att (S) vill undvika att tala om den

Publicerat den av Anders Ågren

Brottsligheten ökar i Umeå, och antalet anmälda brott ökade kraftigt mellan 2016 och 2017. Sedan tidigare har vi i kommunledningen kunnat konstatera tendenser till social oro i vissa bostadsområden inom Umeå kommun. Tillsammans med bl.a. polisen har Umeå kommun i slutet av år 2017 därför inlett ett arbete för att stävja denna oroande utveckling kopplat till narkotikahandel, våldsbrottslighet m.m.

Men efter att vi moderater i mars 2018 släppte en film på sociala medier, som uppmärksammade detta även för en bredare allmänhet så svängde Socialdemokraterna med Hans Lindberg i spetsen fullständigt. Plötsligt var det svartmålning av Umeå, att uppmärksamma detta. Lindberg kände inte alls igen sig i bilden som gavs, trots att det var han själv och Socialdemokraterna som först offentligt uppmärksammade den oroande utvecklingen.

Man bara för att Moderaterna släppte en film om det hela – som fick stor spridning på Facebook –  så valde (S) i Umeå strategin att plötsligt förneka problemen. De existerade plötsligt inte, utan var ett uttryck för att Moderaterna ville “sprida skräck och oro”. Trots att Hans Lindberg själv var den som först tog upp den eskalerande brottsligheten.

För att få klarhet i varför Socialdemokraterna gjort denna helomvändning, så har jag idag lämnat in en enkel fråga till Lindberg. Den kommer att behandlas på KF nästa måndag. Bifogas nedan i dess helhet.

 

Fråga till kommunstyrelsens ordförande Hans Lindberg (S):

Ägnade du dig åt svartmålning av Umeå hösten 2017?

I september var Hans Lindberg (S) den förste politikern att offentligt uppmärksamma de tendenser till social oro som hade noterats i vissa bostadsområden i Umeå (VK-blogg 28/9.) Han underströk att kommunen i samarbete med polisen måste agera kraftfullt. Bl.a. nämndes kartläggning av individer med koppling till våldsbejakande religiös extremism.

I en annan blogg (VK 27/10)”Åtgärder mot social oro” utvecklade Lindberg (S) problemen: ”Tendenser till social oro har konstaterats av polis, affärsidkare och lokalbefolkning. Det finns även tendenser till en önskan om att skapa lokala förhållande som påminner om storstäders förorter – en form av förortsromantik. Jag kan konstatera att narkotikahandel utgör en ekonomisk motor som ledande personer använder för att rekryterar ungdomar inom dessa områden till kriminalitet. Jag kan även konstatera en våldsbrottslighet kopplat till narkotikahandel och jag ser en risk för radikalisering.”

I den efterföljande fullmäktigedebatten var vi helt överens om vikten av att ta krafttag, och satsa mer resurser på UmeBrå för att stävja utvecklingen.

I början av mars 2018 släppte vi moderater en film, där dessa problem uppmärksammades. Punkterna i texten som lästes upp var ordagrant från UmeBrås egen beskrivning av läget: Våldsbrottslighet, utpressning, bilbränder, bilstölder, knarkhandel. Ungdomar som rekryteras av äldre brottslingar till kriminalitet. Ökad risk för radikalisering.

I den efterföljande debatten svängde Lindberg emellertid fullständigt: Han kände inte alls igen sig i beskrivningen, han menade att vi moderater svartmålade Umeå – och att allt handlade om att ”vinna röster genom att sprida skräck och oro”.

Trots att Lindberg själv var den förste att uppmärksamma problemen, trots att han själv varnat för samma saker under hela hösten 2017! Men när vår moderata film lades ut, så var plötsligt detta att betrakta som svartmålning.

Med anledning av detta har jag följande fråga till kommunstyrelsens ordförande Hans Linberg (S):

  • När du på din blogg och i fullmäktiges talarstol vid flertalet tillfällen hösten 2017 varnade för tendenser till social oro i vissa bostadsområden i Umeå – ägnade du dig då åt svartmålning, och ett försök till att ”vinna röster genom att sprida skräck och oro”?

Umeå 2018-04-19

 

Anders Ågren

Kommunalråd, M

 

 

Narkotikahandel på alla högstadieskolor i Umeå

Publicerat den av Anders Ågren

I dagens Folkbladet (och på folkbladet.nu redan igårkväll) är det ett dubbeluppslag om den utbredda förekomsten av narkotika på våra skolor i Umeå. Polisen uppger att det sker narkotikahandel på alla högstadieskolor i Umeå kommun, och att det förekommer narkotika i alla skolklasser i årskurserna 8 och 9. Detta är oerhört allvarligt!

Jag hoppas verkligen att inte denna nyhet också avfärdas som “fake news”, bara för att den uppmärksammar uppenbara problem som finns i vår kommun. Problem som tyvärr inte alla vill tala om eller ens kännas vid. Moderaterna i Umeå blundar inte för problemen, utan tar dem på största allvar. Vi vill också göra allt i vår makt för att bekämpa narkotikan.

Vi påminns ofta om förekomsten av narkotika i vårt samhälle. Dagens artikel i Folkbladet är ju en av de mer tydliga i det sammanhanget. Drogerna är mer lättillgängliga, och användandet kryper ner i åldrarna. I Umeå är cannabis vanligast, och det går också att märka en alltmer liberal hållning till användandet. Narkotikabrotten i Umeå har legat på en konstant hög nivå från 2013 och framåt. Enligt statistik från Brottsförebyggande rådet har antalet anmälda narkotikabrott i Umeå legat på omkring 1800 per år.

Moderaterna har på nationell nivå föreslagit en rad åtgärder för att bekämpa narkotikabrottsligheten, vilket också skulle få effekter i Umeå. Dagens lagstiftning och nuvarande insatser mot narkotikabrottsligheten och missbruket räcker inte till. Vi behöver rikta nya tunga brottsbekämpande insatser mot de som organiserar och tjänar pengar på narkotikahandeln samtidigt som vi ser till att de som hamnat i missbruk får adekvat vård.

Det finns mycket att göra lokalt här i Umeå. Umeå kommun i samarbete med polisen. Vi kan aldrig acceptera förekomsten av knark på våra skolor. Mer om detta senare.

Nej till fria sprutor för knarkare!

Publicerat den av Anders Ågren

image

Från pågående debatt om Vänsterpartiets motion om att Umeå kommun ska tillåta sprututbyte för narkomaner. Vi moderater säger nej. Nedan följer mitt inledningsanförande. (OBS Det talade ordet gäller.)

 

Ordförande!

Från moderaternas sida yrkar vi avslag på den här motionen.

Från moderat sida är vi bekymrade över den drogliberala våg som sprider sig över västvärlden. Knarket vinner mark. Attityderna ändras. Därför är det glädjande att det ändå görs så mycket i Umeå på det här området när det gäller förbyggande arbete. Det går också alltid att göra mer. Men förebyggande åtgärder är A och O.

I Danmark och Norge har man sedan länge sprututbyte. Vi kunde bara i SVT-nyheterna för ca två veckor sedan, se ett inslag om verksamheten. Där har man fortsatt på den inslagna vägen med en drogliberal politik.

Men erbjuder inte bara friasprutor till knarkare, utan även s.k. fix-rum. Narkotikan har man med sig själv, men sprutor och annat får man där. Personalen får inte injicera, men de får hjälpa till med att fixera armen och att försöka hitta blodkärl. Men det är inte alla som är positiva till detta. Kritik har framförts i Danmark dels mot kostnaden på 30 miljoner danska kronor om året, dels mot att man på det här sättet legitimerar och gynnar brottslig verksamhet.

Vill vi verkligen uppmuntra till att Umeå och Västerbotten ska gå den här utvecklingen till mötes?

Västerbottens läns landsting har numera ställt sig positiva till införandet av sprututbytesprogram. Frågan om att dela ut fria sprutor till narkomaner, har avfärdats av Umeå kommunfullmäktige såväl 2007 som 2013. Både Moderaterna och Socialdemokraterna har haft en enad front i denna fråga. Nu år 2016 är frågan uppe på nytt.

Vi moderater står fast vid vår tidigare uppfattning. Vi ska hjälpa narkomaner att komma ur sitt missbruk – men vi ska inte hjälpa dem att fortsätta knarka genom att dela ut fria sprutor.

Varje dag dör en person i Sverige till följd av sitt missbruk. Överdoser, olyckor, självmord och organskador är alla mycket tragiska och allt för vanligt förekommande följder av narkotikamissbruk. Men det offentliga – i detta fall landstinget – bör inte tillhandahålla verktyg för fortsatt missbruk och indirekt medverka till att de patienter som vi finns till för att vårda, istället avlider till följd av sitt missbruk. Landstinget måste ta ansvar för helheten inte bara se till en del av problemet.

Vi ska satsa på vård, förebyggande arbete. Vi ska hjälpa narkomaner att komma ur sitt missbruk – men vi ska inte hjälpa dem att fortsätta knarka genom att dela ut fria sprutor. Vi ska satsa på förebyggande och uppsökande insatser, på information och testning, på rådgivning och på vaccination.

Malmö, Norge och Danmark är exempel som ofta förekommer som bra eller dåliga exempel i diskussioner om sprutbyte för injektionsnarkomaner. Alla har sprutbytesprogram, men med varierande grad av smittspridning. Malmö har en lägre andel hivsmittade än Stockholm, Norge en högre. Resultaten av de olika verksamheterna visar inte på något enhetligt utfall. Även Canada har negativa erfarenheter från Vancouver och Montreal där det har visat sig att deltagare i sprutbytesprogram smittades i högre grad än de som inte deltog (I Montreal 1995 hivsmittades 16 procent av dem som deltog i program jämfört med 5,8 procent av dem som inte deltog).

I den konsultrapport som överlämnades till landstinget i Stockholm för några år sedan föreslogs sprutbyte på prov som en av sju åtgärder för att minska smittspridningen av hiv och hepatiter bland injektionsmissbrukare i Stockholm. Men den rapporten visade också, precis som flera andra rapporter, att sprutbytesprogram långt ifrån säkert minskar spridningen av blodburna smittor.

Aktiva insatser för injektionsnarkomaner ska ske utan sprututbyte. Vi anser att Landstinget ska lägga kraften på förebyggande och vårdande insatser såsom information, testning och vaccinering, inte på att underlätta fortsatt missbruk. Landstingets roll är att vårda och hjälpa sjuka, inte att tillhandahålla redskap som allt för ofta leder till en för tidig död. Som beslutsfattare och medmänniska är det viktigt att ha dessa människoliv i åtanke. Det allra största problemet för narkotikamissbrukare är fortfarande narkotikan och dess konsekvenser, inte bristen på rena sprutor.

Här i Umeå KF har vi debatterat förslaget om fria sprutor till narkomaner i omgångar. Jag nämnde i min inledning Danmark. 2010 var man förövrigt redo för nästa steg: gratis heroin. Då öppnades en klinik i Köpenhamn där heroinister ska kunna få två sprutor heroin gratis varje dag, på skattebetalarnas bekostnad. Gratis heroin ges sedan tidigare till missbrukare i en rad länder i Europa, så Danmark är inte unikt.

Samma debatt pågår förövrigt i vårt eget land. Jag hoppas verkligen inte att Sverige väljer den här knarkliberala vägen. Att kapitulera för knarket är inte den väg Sverige ska ta. Tack för ordet.

All brottslighet ska bekämpas!

Publicerat den av Anders Ågren

I dagens Folkbladet fick jag nedanstående replik publicerad.

All brottslighet ska bekämpas!

I en insändare i Folkbladet (9/8) anklagar Anita Bergqvist mig för att ”trampa nedåt på de redan liggande” istället för att bekämpa skattesmitare. Detta utifrån tidigare debattinlägg där jag krävt hårdare straff och fler poliser för att få ordning i områden som präglas av bl.a. gängkriminalitet och öppen knarkhandel.

Till skillnad från Bergqvist menar jag att man ska göra både och – all kriminalitet ska bekämpas. Skatteflykt och skattefusk är oacceptabelt. Aggressiv skatteplanering ska motverkas. Alliansregeringen vidtog tydliga åtgärder för att bekämpa fusk och kapitalflykt. Vi moderater har också välkomnat att regeringen fortsätter Alliansens arbete med att teckna skatte- och informationsutbytesavtal med andra länder, som är ett effektivt verktyg för att motverka internationellt skatteundandragande.

Såväl skattesmitare som gängkriminalitet ska alltså bekämpas enligt min uppfattning. Men medan Bergqvist uppenbarligen tycker synd om stenkastarna och knarkförsäljarna i de utsatta bostadsområdena, så värnar jag alla de laglydiga människorna i dessa områden som tvingas leva i otrygghet. Där är det en uppenbar skiljelinje mellan oss.

Anders Ågren

Förbundsordförande, Moderaterna i Västerbotten

Nej, jag tycker inte synd om knarkförsäljare och stenkastare

Publicerat den av Anders Ågren

I dagens Folkbladet  får jag en känga från insändarskribenten Bergqvist som anklagar mig för att ”trampa nedåt på de redan liggande” utifrån mina tidigare debattinlägg. Debattinlägg där jag krävt hårdare straff och fler poliser för att få ordning i de särskilt utsatta bostadsområden som präglas av gängkriminalitet och öppen knarkhandel. Hon anser att jag istället borde bekämpa skattesmitare. Jag anklagas också för att försöka vinna politiska poäng på tragiken i vissa förorter, och att det är beklämmande.

Ok. Till skillnad från Bergqvist menar jag att man ska göra både och – all kriminalitet ska bekämpas. Skatteflykt och skattefusk är oacceptabelt. Aggressiv skatteplanering ska motverkas. Alliansregeringen vidtog tydliga åtgärder för att bekämpa fusk och kapitalflykt. Vi moderater har också välkomnat att regeringen fortsätter Alliansens arbete med att teckna skatte- och informationsutbytesavtal med andra länder, som är ett effektivt verktyg för att motverka internationellt skatteundandragande.

Men det handlar inte om att “trampa nedåt på de redan liggande” när det gäller kampen mot knarkförsäljning och de kriminella gängen som håller på att ta över i vissa områden. Det handlar inte om att “trampa nedåt” när vi vill bekämpa stenkastarna och de som bränner upp såväl polisbilar som personbilar.

Såväl skattesmitare som gängkriminalitet ska alltså bekämpas enligt min uppfattning. Men medan Bergqvist tycker synd om stenkastarna och knarkförsäljarna i de utsatta bostadsområdena, så värnar jag alla de laglydiga människorna i dessa områden som tvingas leva i otrygghet. Där är det en uppenbar skiljelinje mellan oss.

Och anklagelsen att mitt agerande är beklämmande…….

Det enda som är beklämmande i den här debatten är de personer som väljer att blunda för problemen i de 53 – enligt polisen – utsatta bostadsområdena och fullständigt struntar i den otrygghet som råder för alla laglydiga och skötsamma människor i dessa områden. Som dessutom struntar i alla de hot och det våld som blåljuspersonalen utsätts för när de försöker göra sitt jobb. Nej, jag tycker verkligen inte synd om knarkförsäljare och de kriminella gäng som angriper såväl blåljuspersonal som invånarna i områdena. De ska lagföras och sättas bakom lås och bom.

Bekämpa brottsligheten och återställ tryggheten!

Publicerat den av Anders Ågren

EdelPhoto-5812

I dagens Folkbladet är nedanstående replik publicerad.

 

Bekämpa brottsligheten och återställ tryggheten!

Jonas Bergström jämställer i en ledare (4/8) min retorik med Donald Trump, apropå en debattartikel där jag krävde återupprättande av lag och ordning i vårt land. Bergström menar att min ”ödesretorik” är i linje med den nationella M-linjen och därtill osann.

I ledaren konstateras att de problem som jag tagit upp inte finns i vårt län. Helt korrekt. Det har jag inte heller påstått. Däremot är det inte acceptabelt med den polisbrist som råder här. SVT hade bl.a. ett inslag om detta där en polispatrull ansvarar för säkerheten i hela Södra Lappland under sommaren.

Min utgångspunkt är den polisrapport som pekar ut 53 bostadsområden i Sverige som “utsatta områden” med allvarlig brottslighet, som i varierande grad präglas av gängkriminalitet, öppen knarkförsäljning, människor som inte vågar gå till polisen m.m. I vissa områden är det också ett inslag av islamistisk våldsbejakande extremism. Blåljuspersonal som rycker ut blir ofta utsatta för stenkastning och annat.

Detta är en av de största utmaningarna vi står inför. Att återge människorna som bor i dessa områden trygghet och goda livsvillkor. Att återställa lag och ordning. Jag vill se hårdare straff för angrepp på blåljuspersonal, ökad kameraövervakning av brottsutsatta platser och fler poliser med goda arbetsvillkor. Det står inte i motsats till sociala insatser, en stärkt skola, snabbare väg till jobb etc.

Det anmärkningsvärda i ledaren är att den inte berör det jag egentligen skriver om – situationen i de 53 utsatta områdena. Anser Bergström att det inte finns några problem där? Ljuger polisen? Är rapporten fel? Finns det inga kriminella gäng som håller på att ta över? Inga problem med knark? Är invånarna trygga? Exakt vad är det som är osant i polisens beskrivning av verkligheten?

Politiken måste agera nu – gärna i en bred politisk överenskommelse. Sluta dalta med kriminella och sätt dem bakom lås och bom!

Anders Ågren (M)

Förbundsordförande, Moderaterna i Västerbotten

Att kunna få hjälp och stöd vid behov

Publicerat den av Anders Ågren

I dagens VK skriver jag om vår syn på missbruk, det personliga ansvaret, och ansvaret att också ta hand om våra medmänniskor när den egna orken inte räcker till.

Insändaren bifogas nedan:

 

Vi har ett ansvar att hjälpa dem som fastnar i missbruk

Debatten om hur vi ser på människors missbruk – och det personliga ansvaret – har dragit igång efter ett numera ökänt blogginlägg om sångerskan Whitney Houstons problem med knark.

Jag vill för moderaternas räkning vara mycket tydlig. Tillsammans har alla människor ett grundläggande ansvar för att hjälpa och stödja dem vars krafter inte alltid räcker till. Så också i Umeå. Problem som hemlöshet, missbruk men även utbredd psykisk ohälsa utgör viktiga utmaningar som ofta kräver nya lösningar och samarbetsformer. Kommuner och landsting har här ett stort gemensamt ansvar.
 

Visst har människor ansvar för sina vägval i livet. Men vi får aldrig låta det gå så långt att vi struntar i människor som – av olika anledningar – far illa. Oavsett om det beror på att man fastnat i knarkmissbruk, alkoholmissbruk eller något annat missbruk för den delen. Även om alla människor har ett ansvar för sitt eget liv klarar vi oss inte alltid själva eller så orkar vi inte ta ansvar för våra närmaste.

Då behövs skyddsnät som ger trygghet, men som också ger stöd och hjälp för att kunna ta sig ur problemen.

Anders Ågren
Kommunalråd (M)
Umeå