Twittra eller "göra upp i bastun"? Västerbotten eller Norrbotten?

Mikael Hansson skriver idag på sin blogg ett mycket läsvärt inlägg om huruvida den kommande landshövdingen i Västerbotten – vem det än blir – kommer att fortsätta att twittra och blogga på det vis som Chris Heister gjorde. För detta var onekligen en tillgång.

Öppenhet och delaktighet är ett framgångsrecept. Det är den väg vi i Västerbotten skall välja!

I vårt norra grannlän ser det annorlunda ut.

I Norrbotten finns det de som vill göra tvärtom. Som trivs bäst när gubbarna gör som man alltid gjort i Norrbotten – man gör upp i bastun. Som väljer slutenhet istället för öppenhet. För er som inte gjort det ännu kan jag rekommendera läsning på Norrbottens-Kuriren, kring den uppblossade  "bastudebatten".

Norrbotten är ett län som tappar invånare år efter år, trots hög svansföring i olika sammanhang. Många har genom åren ifrågasatt den kvinnosyn som finns bland många i Norrbotten. Tyvärr är det fortfarande så att kvinnor ”göre sig icke besvär” på många områden, inte minst på ledande befattningar. Män söker män till attraktiva uppdrag och jobb, inom område efter område. Lite skämtsamt brukar man säga att de viktiga frågorna ”görs upp i bastun”, där karlarna kan sitta ostörda.

I vårt norra grannlän har det nu brutit ut en rejäl debatt, sedan Norrbottens länsturistchef skrivit ett formellt brev till regeringen, och på fullt allvar kräver att den nye landshövdingen som snart ske utses måste gilla att bada bastu. (!!!!)

OBS! Inget skämt!

Det är ett formellt brev, där paralleller dras till president Urho Kekkonen i Finland, och hänvisningar till viktiga beslut som tagits när man sitter i bastun och överlägger. I brevet står det också ” Om den nya landshövdingen inte gillar att basta så blir det svårt för den personen och direkt impopulärt när landshövdingen färdas i Tornedalen."

Ja, herrejisses. Är det någon som kan vara förvånad över varför kvinnor flyr Norrbotten? Med den kvinnosyn som öppet marknadsförs där, så finns det heller ingen större plats för kvinnor med ambitioner.

Jag är stolt över att Västerbotten har valt en diametralt annorlunda strategi. I Västerbotten har vi insett att det allra viktigaste vi kan göra för en långsiktigt positiv utveckling för vårt län, är att få kvinnor att trivas i länet. I Västerbotten är en av våra viktigaste slutsatser att göra vårt yttersta för att skapa livsmiljöer där kvinnor trivs. För dit kvinnorna flyttar – dit följer också männen efter. Ungefär så går resonemanget numera, även om vi har haft vår beskärda del av mansschauvunism genom åren.  Här har vi steg för steg börjat göra upp med gammal unken ”machokultur” och jobbar varje dag på att rensa bort gammalt bråte som på sina håll lever kvar.

Så vill en region växa gäller det att bli attraktiv för kvinnor, och i synnerhet de unga kvinnorna. Det är en av de tunga strategiska slutsatserna inför framtiden som vi i Västerbotten har dragit, oavsett politisk tillhörighet.

I Västerbotten gör vi tummen upp för kvinnor på ledande positioner. Och ja, för att återknyta till Mikael Hassons inlägg så föredrar vi en öppen landshövding som ger transparens till beslut. Som uppmuntrar delaktighet.

Bastukulturen då? Inget fel på den som gillar basta i privata sammanhang (det är skönt att basta), men ett län skämmer verkligen ut sig om man på fullt allvar menar att officiella möten, sammanträden och överläggningar med ledande personer skall ske i bastun. Vilket himla skämt!

Så bastukulturen får gärna Norrbotten behålla. Och då kan gubbarna sitta där och se kvinnorna fly länet.
 

Så vilken utvecklingsstrategi väljer vi? Öppenhet eller slutenhet? Västerbotten eller Norrbotten? Valet borde vara enkelt! 🙂