Ja, idag blev det en synnerligen intressant vändning i debatten kring snusförbudet på arbetstid.
Vi börjar med det positiva.
Socialdemokraterna och vänsterpartiet kapitulerade fullständigt beträffande förslaget till snusförbud på arbetstiden och anslöt sig till oss övriga. En arg Tamara Spiric (V) beklagade sig över att jag hade gått ut och kritiserat förslaget i fredags, och tydligen var inte svårare än så att få vänsterpartiet att byta fot i denna fråga. Intressant.
Men sedan inträffade något konstigt. Ingen har nämligen ifrågasatt förslaget att införa rökfri arbetstid fr.o.m. 1 september, då alla sett insett at det är en skillnad mellan rökning och snusning. Medan det förra drabbar 3:e part genom passiv rökning och andra olägenheter, så är snusning något som är upp till den enskilde individen.
Rökfri arbetstid har införts av 105 kommuner och SAMTLIGA landsting i landet, liksom på Stadsledningskontorets verksamhet inom Umeå kommun. Och nu var alltså avsikten det skulle gälla kommunens verksamheter generellt, vilket ingen har haft några invändningar emot. Men plöstligt ska även detta strykas, i den kaotiska och oordnade reträtt som socialdemokraterna och vänsterpartiet i Umeå ägnar sig åt.
Vi har tydligen varit FÖR framgångsrika i vår argumentation, för nu blev (s) och (v) så rädda för den pågående debatten att man plötsligt överger alla ståndpunkter. Även dem som det råder enighet kring.