Månad: april 2007

Jag har under lång tid, inte minst i politiska sammanhang försökt peka på en allmer ohållbar situation i våra skolor när det gäller arbetsmiljön. Ofta får man bara tillbaka att vi är bakåtsträvare och lever på 1800-talet. Men nu måste väl även de mest flummiga av skolpolitiker inse att måttet är rågat!

För att våra barn och elever ska ha goda förutsättningar att tillgodogöra sig undervisningen i skolan måste det vara hyfast lugn omkring dem. Detta ställer de flesta upp på, i alla fall bland människor i allmänhet.

Hur ser det då ut? Att det är dåligt i svenska skolor generellt är ingen hemlighet. Vi är värst i olika internationella undersökningar när det gäller sådant som att inte komma i tid, skolk och svordomar.

Hur ser det ut i Umeå då? En aktuell undersökning bland våra högstadieelever visar att mer än 2/3 av flickorna i åk9 säger att de inte har lugn och ro när de jobbar i skolan. Mer än 2/3!!!! Bland pojkarna uppger mer än hälften att det inte är lugn och ro. En mycket tydlig bild alltså.

I vilket annat sammanhang skulle en sådan arbetsmiljö accepteras? Inte konstigt att en majoritet av eleverna vill återinföra ordningsomdömen i skolan. Det är kanske hög tid att någon lyssnar på dem?

Vinner vi i Umeå?

En av kommunens paroller sedan några år tillbaka är ‘Vi vinner i Umeå’. Vi har väl alla partier varit medskyldiga till att den hänger med som officiell slogan, men jag undrar om det inte är dags att skrota den.

Dels kan man ju diskutera hur vettigt det är med slogans av den här sorten, dels är det ju fel i sak om vi tittar med öppna ögon.

* Sjukfrånvaron. Umeå kommun har nästan högst sjukfrånvaro i hela landet. Hamnar på plats 271 av 290 kommuner. ‘Vi vinner i Umeå’? Nja, vi är ju snarare sämst.

* Skatten. Umeå kommun har nästan högst kommunalskatt i landet. Hamnar på plats 259 av 290 kommuner. En familj där båda arbetar, med s.k. normalinkomster, förlorar ca 10.000 kr per år på att bo i Umeå jämfört med om man skulle bo i en kommun med skattenivå på rikssnittet. ‘Vi vinner i Umeå’? Nej, tvärtom.

Det här var två exempel. Det finns fler. Så istället för att stoltsera med floskler borde vi kanske försöka göra något åt problemen istället.

I helgen fick vi läsa om ytterligare ett exempel på hur upp och nedvänd handelspolitiken i Umeå är. Byggvarujätten Bauhaus vill etablera sig i Umeå. Enligt tidningsuppgifter skulle det kunna röra sig om 150 (!) nya jobb till Umeå. Detta skulle kunna få vilken politiker som helst att hoppa högt av glädje.

Så inte i Umeå uppenbarligen. Det som hindrar Bauhaus att komma till Umeå är – just det, politiker. Närmare bestämt socialdemokraterna. I sin iver att styra handeln med planekonomiska lagar så har (s) bestämt sig för att all nyetablering som kräver större ytor ska koncentreras till ett särskilt område: Klockarbäcken. Problemet är bara att merparten av företagen – däribland Bauhaus – vill lokalisera sig till andra platser istället. Ersboda/Green-zone är ett sådant område som med fördel skulle kunna erbjudas som alternativ. Men socialdemokraterna vägrar hårdnackat att ge efter, dom har ju bestämt sig för att det bara är Klockarbäcken som gäller.

Då verkar det inte göra något att Umeå år efter år går miste om nyetableringar, hundratals jobb och många miljoner i förlorade skatteintäkter.

Det här håller inte längre. Kommunen måste snarast ompröva handelspolitiken. Öppna upp Strömpilen och Ersboda för mer handelsetableringar!