Jag har tidigare bloggt om det faktum att nyhetsbevakningen hittills har varit anmärkningsvärt vinklad. SIFO uppmärksammade detta, och belyste att de rödgröna får positiva vinklingar i nyhetsflödet av den svenska journalistkåren, medan Alliansen och i synnerhet moderaterna bara får en negativ vinkling på nyheterna. Kanke inte så förvånande med tanke på hur de politiska sympatierna ser ut bland journalistkåten, men ett stort problem i att få en neutral och i möjligaste mån onbjektiv nyhetsrapportering.
Så tills dess media tar sitt uppdrag på allvar, måste vi från de övriga partierna ställa de frågor som rimligen journalisterna borde ha inom sitt uppdrag att ställa. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har sammantaget gjort över 100 nya utspel efter att deras budgetmotioner presenterades i oktober. 100 utspel om saker oppositionspartierna vill göra och där man saknar täckning i finansiering och genomförande. Hur ska detta genomförs och hur ska detta finansieras?
Finansieringshålet i den socialdemokratiska budgeten och de många utgiftslöften som kommit därefter väcker frågor kring hur politiken är tänkt att hänga ihop. Vilka utgiftsförslag kan vara kvar efter att Socialdemokraterna genomfört sina kostsamma bidragshöjningar? Vilka ytterligare skattehöjningar är man beredd att göra? Eller tänker Socialdemokraterna avstå från att bygga upp skyddsvallar och göra det svårare för Sverige att stå emot nästa kris? Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet är oeniga på en lång rad punkter. För att få stöd från MP och V, är Socialdemokraterna exempelvis beredda att acceptera:
– Miljöpartiets bensinskattehöjning (70 öre per liter bensin och 86 öre per liter diesel)?
– Miljöpartiets avveckling av två kärnkraftsreaktorer under nästa mandatperiod?
– Vänsterpartiets avskaffande av RUT och ROT?
– Vänsterpartiets återinförande av fastighetsskatten?
– Vänsterpartiets förslag om gruvskatt på 10 %?
– Miljöpartiets och Vänsterpartiets förslag om att minska arbetstiden till 35 respektive 30 timmar i veckan?
– Vad blir notan för de ökade utgifter och omfattande skattehöjningar som skulle bli resultatet av ett samarbete mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiets och Vänsterpartiet?
Socialdemokraterna föreslår ju en återgång till den politik som byggde upp ett rekordstort utanförskap. I sin budgetmotion föreslår de skattehöjningar och bidragshöjningar som väntas leda till över 80 000 färre jobb. Socialdemokraternas lösning på arbetsmarknadens utmaningar är ett arbetslöshetsmål. Det är dock inget nytt utan prövades senast Socialdemokraterna satt i regeringsställning, men eftersom man saknade åtgärder för fler jobb valde man i stället att justera statistiken. När politiken inte förmådde att lyfta in människor i arbete tvingades den i stället att pressa ut dem ur arbetskraften. Bara mellan 2002 och 2006 förtidspensionerades 300 000 personer.
Låt oss för allt i världen inte återgå till den sortens politik.