Partikamrat avgår

Min partikollega Ulrik Berg har beslutat att avgå från samtliga sina politiska uppdrag. Beslutet sker efter samråd med mig idag under eftermiddagen. Vi är överens om att det är den bästa lösningen.

Berg kommer nu att fokusera all sin tid och kraft på att få rätsida på sin ekonomiska situation och betala av sina skulder. 
 
Ulrik har skött alla sina politiska uppdrag klanderfritt och har gjort mycket goda insatser för vårt parti. Samtidigt har jag full förståelse för att han under nuvarande omständigheter har kommit fram till det här beslutet. Det är svårt att se någon annan utväg i rådande situation och jag delar hans slutsatser.
 
Jag hoppas att han kommer att kunna lösa sina ekonomiska problem, och Ulrik har alltid möjligheten att komma tillbaka i politiken längre fram.
 
Samtidigt hoppas jag att massmedia visar hänsyn i det läge som är just nu.

Vuxenvärlden måste markera mot såväl höger- som vänsterextremism

Befinner mig just nu i Norrbotten där jag vid frukosten läste en alldeles utmärkt och klarsynt ledare i Norrbottens-Kuriren med rubriken "Ta unga på allvar". Den berörde slutsatserna av en rapport från Säpo och Brå apropå extrema rörelser bland ungdomen i vårt land.

I rapporten konstateras att brotten i Sverige från den extrema vänstern (s.k. autonoma grupperna) är lika omfattande som brott som begås från högerextremister, även om vänsterextremisterna är färre till antalet. Trots detta finns en uppenbar tendens att från samhället urskulda de unga vänsterextremisterna med att de egentligen har fina visioner och goda mål. Ofta går även föräldrarna till försvar för de unga vänsteraktivisterna, när de har upptäckts med att angripa såväl egendom som människor.

Men det är samma ondska. Samma svinaktiga metoder. Oavsett personerna bär hakkors eller går maskerade i demonstrationståg.

Detta varnar både Säpo och Brottsförebyggande rådet för. Det finns ingen anledning att romantisera terrorister, huliganer och kriminella bara för att de råkar komma från vänster på den politiska skalan. I Umeå har vi ju vår beskärda del av vänsterextremister av olika slag, och det är sällan vi ser någon manifestation MOT dessa extremister. Det senaste vi såg i vår kommun var militanta djurrättsaktivister som genom upprepad skadegörelse, terror och mordhot tillslut lyckades stänga den populära restaurangen Garaget. Varför? Jo, för att restaurangen serverade kött!!!

Enligt Säpo och Brå måste vuxenvärlden markera sitt avståndstagande till extremisterna på alla tänkbara sätt. Jag hoppas att detta kommer att ske även i Umeå.

Vuxenvärlden måste markera mot såväl höger- som vänsterextremism

Befinner mig just nu i Norrbotten där jag vid frukosten läste en alldeles utmärkt och klarsynt ledare i Norrbottens-Kuriren med rubriken "Ta unga på allvar". Den berörde slutsatserna av en rapport från Säpo och Brå apropå extrema rörelser bland ungdomen i vårt land.

I rapporten konstateras att brotten i Sverige från den extrema vänstern (s.k. autonoma grupperna) är lika omfattande som brott som begås från högerextremister, även om vänsterextremisterna är färre till antalet. Trots detta finns en uppenbar tendens att från samhället urskulda de unga vänsterextremisterna med att de egentligen har fina visioner och goda mål. Ofta går även föräldrarna till försvar för de unga vänsteraktivisterna, när de har upptäckts med att angripa såväl egendom som människor.

Men det är samma ondska. Samma svinaktiga metoder. Oavsett personerna bär hakkors eller går maskerade i demonstrationståg.

Detta varnar både Säpo och Brottsförebyggande rådet för. Det finns ingen anledning att romantisera terrorister, huliganer och kriminella bara för att de råkar komma från vänster på den politiska skalan. I Umeå har vi ju vår beskärda del av vänsterextremister av olika slag, och det är sällan vi ser någon manifestation MOT dessa extremister. Det senaste vi såg i vår kommun var militanta djurrättsaktivister som genom upprepad skadegörelse, terror och mordhot tillslut lyckades stänga den populära restaurangen Garaget. Varför? Jo, för att restaurangen serverade kött!!!

Enligt Säpo och Brå måste vuxenvärlden markera sitt avståndstagande till extremisterna på alla tänkbara sätt. Jag hoppas att detta kommer att ske även i Umeå.

Twitter och facebook

Olika undersökningar om människors inställning till partipolitik är entydiga om att folk i allmänhet upplever ett sort avstånd mellan sig själva och partipolitiken. Politiker och de politiska partierna upplevs befinna sig långt ifrån den egna verkligheten. Hur ska vi då kunna komma tillrätta med det, och kanske överbrygga avståndet som många helt uppenbart upplever? Jag är övertygad om att en del av lösningen ligger i de s.k. sociala medierna på internet: exempelvis Facebook och Twitter.

Sedan jag började blogga har en av de positiva saker jag fått höra om vårt "politikerbloggande" i Umeå varit just att man lättare kan följa med i vad som händer – oavsett om man är jätteintresserad av politik eller inte. Och har det hänt någon stor händelse i lokalpolitiken så kan man gå in och läsa ganska omgående vad gruppledarna för de olika partierna tycker i frågan.

Med facebook och twitter förflyttas positionerna ytterligare ett steg.

Kommentarer jag har fått från dem som följer mig antingen via twitter eller som "vänner" på facebook är att de har fått en Aha-upplevelse över hur en politikers vardag ser ut. Från att tidigare haft en högst diffus uppfattning om vad "politikerna" gör på dagarna instängda i mörka sammanträdesrum, så kan de nu få en helt annan bild av vår vardag. Alltifrån när vi skriver ihop den första bloggen på dagen, morgonmöten, besök på förskolor, möte med kommunstyrelsen, lunchmöten, ute med hunden i skogen, träff med företagare till mer triviala saker som att man städar, tvättar eller äter en hamburgare på Max.

Vissa kanske småfnyser åt detta och surt undrar varför det skulle vara intressant? Tja, det är ju upp till var och en att bedöma – det är ingen som tvingar dig att följa mig via facebook eller twitter. Men de allra flesta som pratar med mig om detta fenomen tycker att det är positivt och de har fått en helt annan bild av vad vi gör, det höga tempo och det vardagsslit som faktiskt ett politiskt förtroendeuppdrag innebär.

Så välkommen att följa mig och andra politiker via twitter eller facebook. Se det som ännu en kanal för att bättre få en inblick i det politiska arbetet. På samma sätt som man kan läsa en insändare och reagera på det, så kan man lika enkelt följa våra bloggar och mikrobloggar på nätet. Och få en betydligt bättre koll på vad som händer i lokalpolitiken och på det nationella planet!