Bloggen kommer två timmar senare än vanligt idag. Det har varit full fart sedan morgonen. Noterar att telefonen ringer mer än vanligt, och det beror i allt väsentligt på att Lennart Holmlund (s) nu är i Thailand. Så då kommer mycket av telefonsamtalen från tjänstemännen till mig istället.
En fråga som nu blivit aktuell är alla planeringsprojekt och varför det tar sådan tid med allt i kommunen. Kan dela frustrationen, även om mitt parti försöker göra allt för att det ska vara slut på långbänkarna. Det påstås ibland att det inte finns några visioner i Umeå. Jag skulle snarare vilja påstå att det finns gott om visioner, men man måste också se till att förverkliga några av dem.
Vägpaketet och ringleden kring Umeå blir äntligen av tack vare att Alliansregeringen prioriterat upp projektet i hård konkurrens med andra regioner och deras infrastrukturprojekt. Samt det faktum att Umeå kommun – efter beslut av Allianspartierna och (s) – går in och medfinansierar satsningen.
Staden mellan broarna har diskuterats/debatterats sedan 1989 utan att komma till skott. Men i höstas beslutade kommunens näringslivs- och planeringsutskott att köra igång med arbetet utifrån den etappindelning som projektet numera har. Så det är i gång. Badhuset har också varit en irriterande långbänk. Men där hoppas vi kunna trycka på knappen i april, då Umeå kommun ska välja vem av de två privata aktörerna som ska få ansvaret för att utveckla kvarteren, och däribland bygga badhuset. Beslut om ny evenemangsarena kommer förhoppningsvis innan sommaren. Ny godsbangård och nya resecentra till Botniabanan håller på byggas. Byggande på Ön, Öbacka och Sandåkern är andra stora planeringsfrågor som nyligen tagits beslut om. Konstnärligt campus är ett annan spännade projekt. Så visst händer det saker i Umeå.
Men man skulle självfallet önska att det gick betydligt snabbare att komma till beslut och förverkligande av alla idéer och projekt.