En sak har jag insett de sista två veckorna. Den politiska debatten i Umeå har, på gott och ont, bytt scen och därmed också ändrat karaktär. Numera har bloggandet på VK alltmer börjat spela huvudrollen i politiska frågor i kommunen. Stora som små.
Om man inte är inne och läser bloggarna varje dag -och därmed inte hinner göra egna inlägg – är risken uppenbar att man missar tåget i den fråga som för dagen är mest ‘het’ bland journalister och andra politiker. Presskonferenser, sammanträden i kommunfullmäktige och andra styrelser minskar i betydelse när det gäller att få genomslag i media – nu när vi politiker har fått egna direktkanaler ut i cyberrymden. Likaså minskar betydelsen av de utspel man traditionellt sett gjort på insändar- och debattsidorna.
En intressant utveckling.
När bloggandet började dyka upp i Sverige hade jag svårt att se hur det skulle få någon som helst politiskt betydelse, även om jag kunde läsa mig till att bloggandet hade spelat stor roll i valet i USA. Och av samma anledning hade jag själv ingen ambition att börja blogga. Såg helt enkelt ingen poäng i det. Varför skulle någon bry sig om att läsa bloggar?
Tja, det är bara att konstatera att bloggandet nu har slagit igenom med full effekt i Umeå.
Konstaterar också att det har förändrat mina egna inrotade vanor. Det första jag förr gjorde på morgonen, innan jag gick ut med hunden, var att skumma igenom VK och VF för att läsa det senaste, samt kolla in insändarsidorna. Nu slår jag på datorn och kollar bloggarna istället. Och likaså på kvällen – för att inte missa något sent utspel så kollar jag bloggsidan det sista jag gör innan datorn stängs av. Arbetsdagen har således förlängts ytterligare.
Så kan det gå. Och snabbt dessutom. Sånt är livet.