Igår deltog jag och flertalet övriga politiska gruppledare i paneldiskussion om bostadsbyggandet i Umeå, i samband med arrangemanget “Afternoon Tea” som anordnas av Sveriges Byggindustrier, Fastighetsägarna och Umeå kommun. Diskussionen leddes av professor Lars Westin vid Cerum, Umeå universitet.
Det är viktigt att Umeå fortsätter växa! Växa snabbare. Här är det en styrka om politiken i Umeå, både styrande och opposition, är överens om målbild och vision. Att alla vet vilka tillväxtambitioner som gäller. Viktigt för dem som vill bygga och investera. Sedan har vi ofta olika förslag och lösningar på hur vi ska nå dit – i allt ifrån synen på skattenivå, valfrihet i välfärden, företagsklimat, trygghetsfrågor och annat.
Här finns det ju några betydelsefulla milstolpar. 200 000-målet, som vi i november 2007 enades om i fullmäktige i en debatt mellan mig och Lennart Holmlund (S). Just då var det bara (M) och (S) som var på samma linje, och formellt beslut togs sedan i fullmäktige september 2008. Tio år sedan. Då blev våra tillväxtambitioner TYDLIGA. Sedan dess finns en stark politisk uppslutning kring 200 000-målet.
Likaså de nya Fördjupade översiktsplanerna för Umeå och centrala stadsdelarna, som antogs i augusti 2011. Fokus och uttalade strategier blev förtätning av stadskärnan, att möjliggöra att bygga högre än tidigare. Om jag kommer ihåg rätt fick vi ju länsstyrelsen att ta bort 50% av riksintresset i centrala Umeå, och det var ju en förutsättning för nybyggnationer i centrum.
Storleken spelar roll. Norra Sverige behöver en stark tillväxtmotor. En kommun som tar på sig ledarskapet i norr och som har förmågan att dra till sig nödvändiga infrastruktursatsningar och företagsetableringar. Det mesta talar för fortsatt geografisk koncentration av boende, företag och arbetsplatser. Stora stadsregioner blir större och global konkurrens handlar i växande utsträckning om konkurrens mellan stora stadsregioner. Såväl hushåll som företag attraheras till större geografiska marknader då mångfalden av resurser och tjänster är större där än i mindre regioner med små lokala marknader.
Fler invånare innebär ökad mångfald. Ju fler umeåbor, desto attraktivare blir det att flytta hit. Människor söker sig till människor. En kommun i norr med det bästa utbudet av utbildning, kultur, nöjen, handel, uteliv, möjligheter till shopping etc. En växande kommun, som samtidigt tar trygghetsfrågorna på allvar.
Mycket av förutsättningarna för byggande styrs ju som bekant av lagar och regelverk som beslutas på nationell nivå. I gårdagens debatt lyfte jag några av de problem jag ser, bl.a. alla riksintressen och strandskyddet.
Statens riksintressen måste bli betydligt färre och täcka en betydligt mindre andel av Sveriges yta än i dag. Det har gått inflation i riksintressen sedan staten började peka ut dem på sjuttiotalet. Bara områden som är verkligt unika i ett nationellt perspektiv ska få anges som riksintressanta. I Västerbotten har vi 15 riksintressen, ibland överlappar de varandra.
Strandskyddet är en lagstiftning som de flesta svenskar är missnöjd med. Behöver omarbetas radikalt. Strandskyddet stoppar kommuner från att skapa attraktiva boendemiljöer på landsbygden. Reglerna måste lättas upp. Landsbygdsutveckling i strandnära läge (LIS) fungerar inte och reglerna behöver ändras omgående. Kommuner måste själva få avgöra hur stora eller hur många LIS-områden man vill peka ut.
Det klart att regelverk, lagstiftning och krav måste anpassas, så att det uppmuntrar till byggande. Trots den täta stadens fördelar är den svår att förverkliga beroende av otidsenliga regler. De normer och krav som nu finns gör det mycket svårt att bygga den typen av miljöer som många efterfrågar. Det nationella regelverket för buller hindrar kommuner att förtäta städer och tätorter. Det är allvarligt för både bostadsbristen och miljön.
Moderaterna är en tydlig röst för ett fortsatt växande Umeå – det framkom även vid gårdagens diskussion! Positivt också att det finns en stark uppslutning kring detta.
