Bilden av norra Sverige

image

Bilden av norra Sverige. I början av denna vecka samlades de politiska kommunledningarna för de största städerna i norra Sverige till överläggningar på temat “Människor och framtid i norra Sverige”. Vi träffades i Örnsköldsvik, och de städer som fanns på plats var: Umeå, Luleå, Skellefteå, Örnsköldsvik, Sundsvall och Östersund. Både de ledande majoritets- och oppositionsföreträdarna var inbjudna.

Det var verkligen på tiden, och stort tack till Övik som stod bakom initiativet. Jag har länge efterlyst en tätare dialog och samarbete mellan se stora städerna i norr.

En av många saker som diskuterades vid vår träff var “bilden” av norra Sverige. Tyvärr något som lämnar mycket i övrigt att önska. Vi kan se massmedia i kraftig omvandling, regionalredaktioner som försvinner och bilden av “Norrland” i massmedia är mycket negativ. Bara det begreppet är ju i sig märkligt. “Norrland/norrlänningar”. Som att de som lever och verkar i norra Sverige är en homogen grupp – därtill ofta generellt beskrivet som en enda plats som i grunden präglas av subventioner, avfolkning, och problem.

Detta trots att norra Sverige egentligen inte är annorlunda än övriga delar av Sverige. De allra flesta i norr bor i städer. Ca 70-75 procent. Urbaniseringen är en kraft även här. Och det gäller att kunna erbjuda attraktiva stadsmiljöer som människor vill bo och verka i även i norr. Men trots det är bilden satt av norra Sverige som kallt, jävligt, glest och inga människor inom synhåll. Likaså detta med arbete/bidrag- tvärtom är ju sysselsättningsgraden (åldern 20-64 år) högre i norr jämfört med merparten av övriga områden i vårt land. För att bara nämna några saker.

Så bilden av norra Sverige är helt klart en av flera saker som vi får kämpa med för att göra våra städer/omgivande regioner mer attraktiva för investerare, företag och människor som funderar på var de ska bosätta sig.

Mer om det senare.

Bluffen

Helgen går i lugnets tecken.

Igårkväll blev det filmkväll hemma och idag fortsätter det med lite bokläsning. Har för någon dag sedan läst ut Keplers "Eldvittnet" och nu har jag börjat läsa  Unnie Drougges "Bluffen" – har bara läst 40 sidor än men det verkar helt ok.

Apropå bluff, så läste jag på texttv att den stora nyheten för någon vecka sedan om pappan som lämnade sin son efter en innebandymatch visade sig vara felaktig. Det stämde helt enkelt inte. Händelsen visar bara hur viktigt det är med källkritik och hur lätt massmedia och allmänhet kan springa ikapp för att fördöma sådant som överhuvudtaget inte stämmer. Bara p.g.a. att en felaktig nyhet kommer i spridning.

Borde väcka viss eftertanke….

Bluffen

Helgen går i lugnets tecken.

Igårkväll blev det filmkväll hemma och idag fortsätter det med lite bokläsning. Har för någon dag sedan läst ut Keplers "Eldvittnet" och nu har jag börjat läsa  Unnie Drougges "Bluffen" – har bara läst 40 sidor än men det verkar helt ok.

Apropå bluff, så läste jag på texttv att den stora nyheten för någon vecka sedan om pappan som lämnade sin son efter en innebandymatch visade sig vara felaktig. Det stämde helt enkelt inte. Händelsen visar bara hur viktigt det är med källkritik och hur lätt massmedia och allmänhet kan springa ikapp för att fördöma sådant som överhuvudtaget inte stämmer. Bara p.g.a. att en felaktig nyhet kommer i spridning.

Borde väcka viss eftertanke….

Låt oss i fortsättningen diskutera politik.

Regeringen får ett stort stöd av svenska folket. I en SKOP-undersökning uppger 59% av svenskarna att regeringen gör ett mycket eller ett ganska bra jobb. Bara 19% anser motsatsen. Samtidigt tror blott 23% att en rödgrön regering skulle göra ett bättre jobb. Det är helt uppenbart att Alliansregeringen får utdelning för den ansvarsfulla och stabila politik som man för.

Samtidigt drabbas socialdemokraterna såklart hårt av den uppslitande diskussion som fortsätter kring partiledaren Håkan Juholt.

Men jag skulle önska att vi fick fokusera på den politiska debatten – fler och fler är urless på att varje dag behöva läsa om vad den ena eller den andra S-företrädaren har sagt (eller inte sagt) om Juholt när de trott att bandspelaren varit av.

Så låt oss från och med nu diskutera de politiska skiljelinjerna mellan regeringen och den rödgröna oppositionen. Släpp ältandet av Håkan Juholts person, och hans interna belackare. Det måste finnas annat att skriva om än sånt tjafs.

Mer intressant vore ju att få läsa om vad socialdemokraterna egentligen har för politik numera. Där har massmedia möjligen en riktig utmaning. 

 

 

Monarkin står stark!

Även fast kungen och monarkin i Sverige alldeles nyligen har varit huvudroll i en ganska så negativ mediestorm har monarkin i en Demoskopmätning fått stöd av 68% av de tillfrågade svenskarna. Innan kronprinsessan Viktorias bröllop i juni var stödet i samma mätning bara 63%. Ett gott betyg åt svenska folkets omdöme.

Monarkin håller ställningarna, trots mediabevakningens låga nivå.

Uppskruvat tempo och vinklingar i massmedia




Läser just nu en bok om massmedia och medieroller. Jag slås bl.a. av hur extremt uppskruvat tempot är i vår tid.

Idag nås vi människor av fler budskap under en vecka än vad våra far- och morföräldrar gjorde under en hel livstid. Det finns uppgifter om att vi möts av 3000-5000 budskap per dag, även om vi har en god förmåga att sålla i störtfloden av budskap.

En annan tydig slutsats är vilken förenklad bild som ges i intervjuer i TV och radio, för att inte tala om hur reportage kan vinklas i tidningar efter journalisternas eget godtycke. Och massmedia har alltid sista ordet om man nu skulle komma på tanken att ha invändningar på ett nyhetsinslag.

Blir du intervjuad har du mycket kort tid på dig att få fram vad du vill säga, om kring två meningar är allt du kommer att hinna säga i TV, oavsett vad det handlar om. Även här har det förändrats över tid. År 1982 var det genomsnittliga svaret 35 sekunder för en som blev intervjuad i Rapport. År 1995 hade det minskat till 20 sekunder och idag är det ännu kortare. Vid en liknande jämförelse av Ekonominyheterna i SVT och TV4, så var den genomsnittliga svarstiden i ett intervjuinslag 17 sekunder. Och om du var politiker hade du bara 10 sekunder på att ge ett svar. 10 sekunder!

Samtidigt vet man ju själv hur extremt mycket av en intervju som klipps bort och inte kommer med, utan det som reportern väljer att ta med syftar oftast till att stödja det upplägg som nyhetsredaktionen redan har valt. Så för att få en korrekt bild av vad en person tänker och tycker så är inte ett TV- eller radioinslag särskilt uttömmande. För att inte tala om de få citat man kan få med i en tidnigsintervju.

Därför är jag mycket glad att vi numera har bloggen som en kompletterande kommunikationskanal. Där kan jag skriva exakt vad jag tycker, utan att det vinklas eller ändras av någon reporter innan det når läsaren.