Umeå behöver sannerligen en borgerlig offensiv!

umeåborgerligoffensiv

I dagens VK skriver Anders Lidström om den borgerliga tillbakagången i Umeå under de senaste 50 åren. Från att ha samlat omkring 50 procent av de röstberättigade, så lyckas de borgerliga partierna numera samla omkring 30 procent. Artikeln är intressant, ställer berättigade frågor och enligt VK själva så har de bett tidigare borgerliga politiker i staden att utifrån olika perspektiv svara på artikeln. Vad skulle kunnat göras annorlunda under dessa 50 åren? Medan Moderaterna förvisso ökat under tidsperioden i Umeå med 6,8 procent, så har Centern tappat 21,7 procent i Umeå liksom Folkpartiet (numera Liberalerna) som minskat 6,6 procent. KD har under samma tid ökat med 1,2 procent.

Jag välkomnar Lidströms artikel, och den diskussion som förhoppningsvis kan komma som ett resultat. Ska bli intressant att läsa svaren under de kommande veckorna.

För egen del har jag lyft frågan om vikten av borgerlig mobilisering i olika  sammanhang, och en artikel med beröring till detta publicerades från min sida på VK:s debattsida den 4 februari i år. Klipper in den nedan:

Umeå behöver en borgerlig offensiv!

Allianspartierna kommer att lägga fram egna budgetförslag inför budget 2017. Det blir ett sätt för våra fyra partier att kunna profilera respektive parti ytterligare. Avsikten för Alliansen i Umeå är att återkomma under valåret med gemensam budget och gemensamt valmanifest. Om detta har det gått att läsa i tidningen. Det blir på många sätt en välbehövlig möjlighet till nystart för de borgerliga partierna i lokalpolitiken. Umeå behöver en borgerlig offensiv!

Valet 2014 innebar för Moderaterna en liten tillbakagång i Umeå, men resultatet var det näst bästa för oss i modern tid. Vårt bästa resultat nådde vi år 2010. Självklart är vårt parti revanschsuget och redo att öka takten. Vi ska göra allt för att kommunfullmäktiges starka rödgrön slagsida ska ändras i samband med valet 2018.

Många politiska partier i Umeå verkar ta tillväxt och framgång för given. Men konkurrensen mellan städer om etableringar, företag och jobb pågår dygnet runt, månad efter månad. Långtidsutredningen och bilagan ”Demografins regionala utmaningar” presenterades nyligen. Där framgår bl.a. att Umeå förväntas växa långsammare i framtiden. Men det verkar knappt vara någon som reagerar över detta. Det gör åtminstone mig bekymrad.

Moderaterna är den politiska kraft som tydligt står upp för ett växande Umeå. Vi inser vikten av fortsatt tillväxt, såväl ekonomisk som befolkningsmässig tillväxt. Vår välfärd är beroende av detta. För oss står fler jobb, fler bostäder och en utbildning i toppklass i centrum. Men all politik måste utgå från ett ansvarstagande. Ansvar för kommunens ekonomi, ansvar för en hållbar tillväxt, ansvar för en god välfärd. Den pågående flyktingkrisen ställer därtill vårt land och våra kommuner inför oerhörda utmaningar.

Vår viktigaste lokala fråga är jobben. Att människor jobbar och betalar skatt är grunden för allt annat. Varje nytt jobb innebär mer resurser att satsa på skolan, vården och andra delar av välfärden. Om fler människor arbetar och betalar skatt, så stärker det också våra förutsättningar att trygga en god kommunal verksamhet. Det finns ett uppenbart problem om partierna inte ägnar en tanke åt hur jobben ska kunna bli fler, hur fler företag ska kunna startas och hur fler företag ska kunna etablera sig i Umeå. Det är inte Moderaternas väg. Vi måste möjliggöra ett ännu bättre lokalt företagsklimat och vi måste omedelbart möjliggöra mer tillgänglig mark för de företag som vill etablera sig i Umeå.

Den andra viktiga politiska frågan i Umeå är bostadsbyggandet. Efter en lång rad av för låg takt på bostadsbyggandet, så måste vi nu se till att bostadsbyggandet ökar och håller i sig på en hög nivå.  Tillväxten hämmas idag av att människor har problem att hitta bostad när de ska flytta hit. Om vi kan få en bättre tillgång på bostäder, så kan vi också få en ökad befolkningstillväxt. Här har privata aktörer en nyckelroll att spela, liksom vårt kommunala bostadsbolag.

Ett tredje viktigt område är skolan. Politiken ska skapa förutsättningar för bra förskolor och skolor. För att Umeå skall kunna bli den främsta skolkommunen krävs förbättringar. Idag är det för många elever som inte klarar de uppsatta målen i grundskolan. Samtidigt är det många skolor som har problem med en dålig arbetsmiljö för såväl elever som lärare. Här gäller det att skapa förutsättningar för lärarna att göra sitt jobb. Det gäller också att försvara det fria skolvalet och uppmuntra elever och föräldrar att aktivt välja skola. Det är inte viktigt om huruvida valet innebär en kommunal skola eller en friskola –  det viktiga är att man efter en noggrann genomgång väljer det som passar bäst just för den enskilde eleven. Valfrihet är något positivt!

Moderaterna i Umeå är redo att spänna bågen ytterligare de kommande åren. Umeåborna behöver mer av nästan allt när staden växer. Jobb, bostäder, kommunikationer, skolor, sjukvård men också butiker och andra serviceinrättningar. Med en starkare och mer offensiv borgerlighet är möjligheterna för Umeå att utvecklas positivt så mycket större. Ett Umeå med en politik som värdesätter valfrihet, tillväxt och företagande. För detta krävs också ett tydligt och stabilt politiskt ledarskap!

Anders Ågren

Kommunalråd, M, Umeå

En ikon har gått bort

IMG_7686

I helgen avled tidigare statsministern och centerpartiledaren Thorbjörn Fälldin. Mycket har skrivits och sagts om hans gärning och person. För egen del blev jag intervjuad av VK igår, då de ville höra hur lokala Umeåpolitiker kom ihåg Fälldin.

För borgerligheten är Fälldin en politisk ikon, en gigant, då han personifierade den borgerliga valsegern 1976. Efter 40 år med socialdemokratiskt styre kom den efterlängtade borgerliga valsegern, vilket så här i efterhand skulle betyda oerhört mycket för Sveriges politiska liv. Hans beslutsamma besked till ÖB – “Håll gränsen”-  när den sovjetiska ubåten U 137 hade gått på grund och möjligen skulle undsättas av en räddningsstyrka, säger också något om hans principfasthet och mod.

Fälldin har redan skrivit in sig i historieböckerna. En stark och omtyckt politiker.