Månad: november 2011

I förslaget till nytt kommunalt utjämningssystem drabbas ett antal landsting, däribland Västerbottens läns landsting, av förändringen att ta bort modellen med vårdtunga grupper ur systemet. Andra landsting är naturligtvis "vinnare" på motsvarande sätt. Men vårt landsting blir förlorare om förslaget skulle gå igenom, och det drabbar Västerbotten på ett orimligt sätt.

I samband med att styrelsen för SKL förra månaden antog sitt remissyttrande om förslaget, så valde representanter för Stockholm (FP och M) att lägga en protokollsanteckning om risken för tillväxthämmande delar i förslaget. Jag själv markerade min avvikande uppfattning beträffande landstingen enligt nedanstående skrivelse. 

Nr 3. Likvärdiga förutsättningar – Översyn av den kommunala utjämningen (SOU 2011:3)

Protokollsanteckning

När de vårdtunga grupperna inordnades i hälso- och sjukvårdsmodellen var ambitionen att bättre fånga strukturellt betingade skillnader i sjuklighet mellan landstingen. Denna ansats var naturligtvis riktig och ifrågasattes inte när den infördes.

För att modellen med vårdtunga grupper ska ge det önskvärda utfallet, dvs spegla skillnader i sjukvårdsbehov, är det naturligtvis viktigt att samtliga landsting har samma praxis för diagnossättning och grad av registrering i slutenvård för den aktuella gruppen. Enligt kommittén visar det sig att det finns betydande skillnader mellan landstingen när det gäller praxis för diagnossättning och då särskilt när det gäller användandet av bidiagnoser. Kommittén anser att konstruktionen av den vårdtunga gruppen inte bedöms spegla sjukvårdsbehovet inom de enskilda landstingen på ett rättvisande sätt och föreslår därför att denna modell utgår ur hälso- och sjukvårdsmodellen.

I ett antal landsting har man sedan många år jobbat aktivt för att förbättra diagnossättningen. Detta för att få bättre underlag för uppföljning, styrning och planering. I jämförelse med många andra landsting, som inte ansträngt sig inom detta område, så får dessa landsting därmed ett relativt bra utfall i nuvarande utjämningsmodell.

Kommitténs förslag om att ta bort modellen med vårdtunga grupper innebär att de landsting som seriöst jobbat med diagnossättningen ”straffas” för detta arbete. Detta kan inte vara rimligt. Undertecknad anser att modellen för vårdtunga grupper ska vara kvar och att detta bl.a. borde leda till att samtliga landsting får ett incitament för att anpassa sin praxis till de som lyckats bättre. Att samtliga landsting har samma praxis när det gäller diagnossättning borde också vara av nationellt intresse.

Anders Ågren (M)

I förslaget till nytt kommunalt utjämningssystem drabbas ett antal landsting, däribland Västerbottens läns landsting, av förändringen att ta bort modellen med vårdtunga grupper ur systemet. Andra landsting är naturligtvis "vinnare" på motsvarande sätt. Men vårt landsting blir förlorare om förslaget skulle gå igenom, och det drabbar Västerbotten på ett orimligt sätt.

I samband med att styrelsen för SKL förra månaden antog sitt remissyttrande om förslaget, så valde representanter för Stockholm (FP och M) att lägga en protokollsanteckning om risken för tillväxthämmande delar i förslaget. Jag själv markerade min avvikande uppfattning beträffande landstingen enligt nedanstående skrivelse. 

Nr 3. Likvärdiga förutsättningar – Översyn av den kommunala utjämningen (SOU 2011:3)

Protokollsanteckning

När de vårdtunga grupperna inordnades i hälso- och sjukvårdsmodellen var ambitionen att bättre fånga strukturellt betingade skillnader i sjuklighet mellan landstingen. Denna ansats var naturligtvis riktig och ifrågasattes inte när den infördes.

För att modellen med vårdtunga grupper ska ge det önskvärda utfallet, dvs spegla skillnader i sjukvårdsbehov, är det naturligtvis viktigt att samtliga landsting har samma praxis för diagnossättning och grad av registrering i slutenvård för den aktuella gruppen. Enligt kommittén visar det sig att det finns betydande skillnader mellan landstingen när det gäller praxis för diagnossättning och då särskilt när det gäller användandet av bidiagnoser. Kommittén anser att konstruktionen av den vårdtunga gruppen inte bedöms spegla sjukvårdsbehovet inom de enskilda landstingen på ett rättvisande sätt och föreslår därför att denna modell utgår ur hälso- och sjukvårdsmodellen.

I ett antal landsting har man sedan många år jobbat aktivt för att förbättra diagnossättningen. Detta för att få bättre underlag för uppföljning, styrning och planering. I jämförelse med många andra landsting, som inte ansträngt sig inom detta område, så får dessa landsting därmed ett relativt bra utfall i nuvarande utjämningsmodell.

Kommitténs förslag om att ta bort modellen med vårdtunga grupper innebär att de landsting som seriöst jobbat med diagnossättningen ”straffas” för detta arbete. Detta kan inte vara rimligt. Undertecknad anser att modellen för vårdtunga grupper ska vara kvar och att detta bl.a. borde leda till att samtliga landsting får ett incitament för att anpassa sin praxis till de som lyckats bättre. Att samtliga landsting har samma praxis när det gäller diagnossättning borde också vara av nationellt intresse.

Anders Ågren (M)