Kom igårkväll hem efter två högintressanta dagar i Stockholm med SKL (Sveriges Kommuner och Landsting), där jag själv sitter med i utbildningsberedningen. Har tidigare genom åren varit skeptisk mot att ta på mig centrala uppdrag (det stjäl ju tid från det lokala arbetet) men inser så klart fördelarna. Goda kontakter, bättre och snabbare information, ett större nätverk. Samt så klart möjligheten att kunna påverka. När vi hade gruppmöte med den moderata gruppen på onsdagkväll så tog jag – som vanligt – upp infrastrukturfrågan. Det är ju inte acceptabelt att staten flyr ansvaret från dessa frågor, oavsett färg på regeringen.
Tack vare tekniken med mobil, sms, internet och mail kan man ju numera vara borta, samtidigt som man ändå kan sköta det mesta av kontakter och korrespondens som vanligt. Men det märks ändå på kontoret nu på morgonen att man varit borta några dagar. Så då får man öka tempot!
Har haft en företagarträff idag, återstår en ytterligare innan dagen är slut.
Ser att Lennart Holmlund fortsätter med angreppen på regeringen. Förvisso inte förvånande. Men även Holmlund borde kunna se det positiva i att fler människor får jobb, att arbetslösheten sjunker dramatiskt, att skatten sänks ytterligare för alla som arbetar och att skola, vård och rättsväsende får mer resurser. Men det kanske är att begära för mycket?