Rapporten Umeå Index 2007, som presenterades för några veckor sen har plötsligt blivit hett stoff i båda lokaltidningarna.
Ska först säga att jag tycker det är utmärkt att undersökningen görs. Vi ska jämföra oss med övriga riket, samt de kommuner som har likartade förutsättningar. Då får vi ett bra underlag för det fortsatta arbetet. Mycket är bra i Umeå. Låg arbetslöshet, ökat bostadsbyggande, ohälsan minskar och stora investeringar är på gång.
Men myntet har en baksida som inte får glömmas bort.
Umeå är nästan sämst i landet när det gäller nivån på kommunalskatten, 7:a från slutet (av 290) när det gäller sjukfrånvaron bland de kommunanställda, vi halkar efter andra kommuner när det gäller sällanköps-varuhandeln, företagsklimatet lämnar mycket i övrigt att önska. För att inte tala om alla långbänkar som drabbar Umeå när det gäller infrastruktursatsningar och andra stora planeringsfrågor. Höll förresten på glömma: 2006 hade vi största nettoutflyttningen av umebor på 30 år!
För alla personer i beslutande ställning är det viktigt att ha båda sidor av myntet i åtanke. Annars kommer inte de viktiga besluten att kunna fattas. Eller så kommer fel beslut att fattas p.g.a. skev omvärldsanalys. Och det kommer drabba Umeås utveckling negativt om något.