De senaste åren har antisemitismen fått starkt genomslag i Sverige. I Umeå kom bara för några dagar sedan beskedet att den judiska föreningen skulle upphöra med sin verksamhet pga hot. Det är en skam för Umeå och det öppna klimat vi i olika sammanhang lyfter upp och värnar. På offentliga möten i Malmö skanderade för några månader sedan att judar ska dödas, att intifada (!) var utlyst från Malmö. Brandbomber kastades mot synagogan i Göteborg. Situationen i vårt land har hamnat på löpsedlar världen över.
Hatet mot judarna är uppenbart, och framförs helt öppet. Det kommer från nazister, det kommer från vänsterextremister. Det kommer från islamister. Alla dessa grupper måste bekämpas.
Rättsstaten måste slå tillbaka, lagföra dessa extremister när de begår brott och sätta dem bakom lås och bom. Det offentliga Sverige – stat, kommuner, regioner, myndigheter – måste tydligt ta ställning mot antisemitismen. Judehat är lika avskyvärt, oavsett vem som är avsändaren.
Inom parentes uppmärksammades jag på en innehållet i en krönika i VK i fredags, där skribenten påstod att ett antal namngivna politiska företrädare i Umeå inte skulle ha reagerat på uppgifterna om den judiska föreningens beslut. Jag var en av dem som pekades ut. Nu stämde ju förvisso inte påståendet från VK-skribenten. Jag antar bara att det inte stämmer med skribentens verklighetsbild. Eller så är vederbörande bara slarvig.
Jag hade markerat på sociala medier dessförinnan (Twitter, se ovan), lagt ut en länk till DN med uppgifternas och dessutom skrivit om en fruktansvärd utveckling och ett nederlag för Umeå som öppen kommun. Samt att antisemitism måste bekämpas på alla fronter. Men tyvärr är det bara ännu ett exempel på felaktigheter som sprids.
Antisemitismen är på allvar. Den är på frammarsch. Den ska bekämpas.