I måndags besökte Japans ambassadör i Sverige, Hideaki Mizukoshi, Umeå och Västerbotten. Jag, HAns Lindberg och Janet Ågren träffade honom under en lunch på P5. Vi är mycket glada över det intresse ambassadören visar för Umeå och vår region. Han tillträdde hösten 2024, efter att ha varit ambassadör i Sri Lanka. Jag träffade honom som hastigast i januari 2025 vid invigningen av Västerbotten på Grand Hotel.
Umeå kommun har en tradition av goda relationer med de japanska representanterna i Sverige och jag har hunnit träffa flera av hans företrädare som ambassadörer genom åren.
Vi är tacksamma över de insatser som bl.a. japanägda Komatsu Forest AB har gjort och gör i Umeå. En mycket viktig arbetsgivare i Umeåregionen. Umeå universitet deltar också i ett forsknings- och innovationsprogram mellan Sverige och Japan, genom forskningsnätverket MIRAI och ambassadören hade tillbringat förmiddagen på universitetet.
Den 24 augusti högtidlighöll vi Ukrainas självständighetsdag. I Umeå hölls en manifestation, arrangerad av Ukrainska föreningen i Västerbotten. Jag var en av de inbjudna talarna.
Mitt tal bifogas nedan:
Kära vänner!
Ett stort tack till den Ukrainska föreningen i Västerbotten för att jag fått inbjudan att delta och säga några ord.
Mitt namn är Anders Ågren, kommunalråd här i Umeå och ordförande för Moderaterna i Västerbotten.
I dag samlas vi för att fira Ukrainas självständighetsdag.
34 år av frihet, men det sker i skuggan av ett brutalt och pågående krig. De blågula flaggorna är hissade i Ukraina, men de ukrainska flaggorna är idag också hissade runt om i Sverige – till stöd för Ukrainas kamp. Bara en bit i den riktningen, på Rådhustorget och utanför stadshuset, så flaggar Umeå kommun med Ukrainas flagga. För att visa Umeås stöd.
Det här är en dag som påminner oss, om något som många av oss i Sverige tagit för givet, men som det ukrainska folket försvarar med sina liv: rätten att själva få bestämma över sin framtid, sitt språk, sitt land och sin frihet.
Sedan Rysslands olagliga krig, som inleddes med annekteringen av Krimhalvön 2014 och sedan fortsatte med den fullskaliga invasionen i februari 2022, har Ukrainas kamp blivit hela Europas angelägenhet.
Det är en kamp mellan frihet och förtryck. Mellan demokrati och diktatur. Mellan civilisation och barbari. Det ukrainska folket strider inte bara för sitt eget lands överlevnad – utan för de värden som hela vår fria värld bygger på.
I denna kamp står vi – Sverige, Västerbotten, Umeå – tydligt på Ukrainas sida. Umeå kommun samarbetar långsiktigt med staden Cherson i Ukraina, och vi förbereder tillsammans hur staden ska kunna byggas upp efter kriget. I våras hade vi 13 ukrainska kommuner på besök här i Umeå, och alla dessa kommuner har samarbeten med andra svenska kommuner.
Stödet för Ukraina är starkt i vårt land. Det finns inget land inom EU där stödet för Ukraina är så starkt som här i Sverige, både när det gäller att stötta Ukraina humanitärt och militärt.
Jag hoppas att ni också känner det. Över hela vårt land, från storstäder till mindre orter, ser vi Ukrainas flaggor vaja sida vid sida med våra egna. Det är inte bara symbolik – det är ett uttryck för en stark solidaritet med det ukrainska folket.
Ukraina är västerlandets bålverk mot det diktatoriska Ryssland. Det är därför också självklart för Sverige som land att bidra med omfattande stöd – både militärt och civilt. Det handlar om att ge Ukraina möjlighet att försvara sig, återta förlorad mark – men också att bygga upp det som förstörts.
Här i Umeå har vi sett en bred politisk enighet när det gäller att stötta Ukraina. Vi är stolta över att ha ukrainska medborgare här i vår stad – ni berikar vårt samhälle, ni påminner oss om vad motståndskraft och mod verkligen betyder.
Ukrainas självständighet är en påminnelse om att frihet aldrig kan tas för given – den måste försvaras, varje dag, av varje generation. Sveriges EU-minister besökte Umeå innan sommaren, och hon konstaterade då att ”regeringens främsta utrikespolitiska uppgift är att stödja Ukraina”. Det är bara att instämma. Likaså att stötta Ukrainas önskan att bli medlem i EU.
Vid tiden för finska vinterkriget (1939-1940) fanns det ett talesätt här i Sverige, när vi på olika sätt försökte stötta vårt grannland Finland, som hade invaderats av Stalin:
Debatten om Umeå kommun ska införa krav på registerutdrag inom omsorgsverksamheterna rullar på. Här en insändare som jag förra veckan fick införd i VK.
Har Socialdemokraterna ingen skam i kroppen – vad väntar Umeå kommun på?
I snart ett års tid har Socialdemokraterna förhindrat införandet av registerkontroll vid anställningar inom hemtjänsten, äldreomsorgen och funktionshinderomsorgen inom Umeå kommun. Detta har vi debatterat vid varje sammanträde i kommunfullmäktige under våren 2025, kopplat bl.a. till alla skandaler om sexualbrott och vanvård som avslöjats inom den kommunala äldreomsorgen. Moderaterna lämnade ju in en motion i december förra året om att införa krav på utdrag ut belastningsregistret för anställningar inom omsorgen.
Det blir därför helt bisarrt att läsa insändaren i VK (13/8) från Tomas Wennström (S) ordförande i Personalnämnden, där han först kritiserar regeringen (!) för senfärdighet och sen deklarerar att Socialdemokraterna nu vill ”lägga ett utredningsuppdrag för att se över om kommunen kan göra något medan regeringen dröjer”.
Vad är det att utreda? Det finns ett färdigt underlag. Detta är ännu ett exempel på att (S) i Umeå har tappat förmågan att styra politiskt. Månad efter månad har partiet förhindrat införandet av registerkontroller för anställningar inom äldreomsorgen och funktionshinderomsorgen. Trots att den moderata motionen är på väg upp till kommunfullmäktige för beslut, så låtsas man nu inte om dess existens. Trots att den behandlats i flera nämnder och trots att vi debatterat frågan vid ett flertal gånger. Under hela detta år har intresset från Socialdemokraterna varit obefintligt när det gäller att ta några beslut om detta lokalt.
Många kommuner gör ju redan idag kontroller i brottsregistret vid anställningar inom äldreomsorgen, enligt en enkät från Sveriges Radio. En av de kommuner som tyvärr inte gör en sådan kontroll är S/MP-styrda Umeå.
Detta har jag och andra moderater påtalat gång på gång under de senaste nio månaderna.
Kommuner behöver inte vänta på att lagstiftningen ändras, utan kan redan nu börja begära utdrag ur belastningsregistret vid anställning inom äldreomsorgen. Vad väntar Umeå kommun på?!
Våren har präglats av skandaler kring den kommunala äldreomsorgen och hemtjänsten i Umeå. Vanvård, tystnadskultur, underlåtenhet att polisanmäla brott m.m. Efter massiv kritik och nationell uppmärksamhet har vissa förändringar beslutats av politiken: polisanmälningar ska göras, externa granskningar ska ske. Både av vanvården inom äldreomsorgen och hur man skött hanteringen av brott inom äldreomsorgen. Helt i linje med de krav som vi moderater har framfört i debatten.
Nu verkar det som att vi till slut lyckas pressa Socialdemokraterna till att ändra uppfattning även i den här frågan. Men de låtsas inte om att de sedan december 2024 gjort allt de kan för att förhindra och förhala införandet av registerkontroller i den kommun som de själva styr tillsammans med Miljöpartiet. Pinsamt!
Jag och min moderata kollega, Andreas Löwenhöök, skriver i VK om den utsatta situationen för den judiska minoriteten, och att mer måste göras såväl i Umeå som i hela Västerbotten. LÄgger som vanligt upp insändaren även här på bloggen.
Dags att ta hoten mot den judiska minoriteten på allvar i Västerbotten!
År 2025 firar Sverige 250 år av judiskt liv. Det var 1775 som judar för första gången tilläts bosätta sig i landet utan krav på konvertering. Det judiska bidraget till Sveriges samhällsutveckling har sedan dess varit ovärderligt inom kultur, vetenskap, näringsliv och politik.
Men detta jubileumsår präglas inte av trygghet och stolthet, utan av växande oro. Sedan hösten 2023 rapporterar myndigheter om kraftigt ökad antisemitism. Synagogor har utsatts för hot, judiska skolor behöver skyddas av polis och många judar vittnar om en vardag präglad av rädsla. Enligt Judiska Centralrådets undersökning upplever över 70 procent av Sveriges judar att det blivit mycket otryggare att leva öppet med sin identitet.
Ett av de grövsta exemplen på samtida antisemitism har inträffat här i Västerbotten. I en offentlig park i centrala Umeå hängdes nyligen två dockor i randiga fångdräkter, med Davidsstjärnor och fångnummer, upp i snaror. De omgärdades av palestinska flaggor och en skylt med budskapet ”Ett folkmord är ett folkmord är ett folkmord”. Forskare och experter menar att ”installationen” rör sig om antisemitism. Ledande forskare vid Segerstedtinstitutet kallar det ett exempel på israeliserad antisemitism, där Förintelsens symboler används för att kollektivt skuldbelägga dagens judar.
Det här är inte en isolerad händelse. År 2018 tvingades den judiska föreningen i Umeå lägga ner sin verksamhet efter år av hot och trakasserier. Företrädare för den judiska minoriteten har återkommande vittnat om att hatet inte enbart kommer från extremhögern, utan även från grupper som använder Mellanösternkonflikten för att legitimera judehat.
Vi har ett gemensamt ansvar. Umeå kommun behöver omgående se över vilka åtgärder som krävs för att skydda den judiska minoriteten lokalt. Region Västerbotten har enligt lag skyldighet att främja nationella minoriteters kultur, identitet och trygghet. Det gäller även den judiska minoriteten.
Moderaterna har under lång tid försökt väcka politisk handling. Ett exempel är när vi hösten 2023 lämnade in en interpellation om antisemitismen i länet till regionfullmäktige. Den politiska majoriteten valde då att inte tillåta någon debatt. Nu agerar vi på nytt, i både kommun och region. Vi förväntar oss att frågan inte tystas ner ännu en gång.
Det som skett i Umeå är avskyvärt. Att i vår tid hänga upp dockor som föreställer mördade judar, i en stad där judiskt föreningsliv redan tvingats stänga ner, är en kränkning som borde få hela det offentliga Sverige att reagera. Antisemitismen ska inte ursäktas, förklaras bort eller förtigas. Den ska mötas med kraft, kunskap och politisk ryggrad.
Att vägra debatt ytterligare en gång vore att skicka en förödande signal till Västerbottens judar. Det offentliga har ett val: att tiga eller att stå upp.
Idag har jag lämnat in en interpellation till kommunstyrelsens ordförande Hans Lindberg (S), mot bakgrund av den vedervärdiga antisemitism – förtäckt till manifestation/installation – som vi fått bevittna i Umeå. Händelsen har fått omfattande nationell och internationell publicitet.
Sedan hösten 2023 har den judiska minoriteten i Sverige mött en alltmer hotfull verklighet. Enligt Judiska Centralrådets undersökning från vintern 2023/2024 upplever drygt sju av tio svenska judar att det blivit mycket otryggare att leva öppet med judisk identitet i Sverige.
Ett av de mest extrema exemplen på antisemitism inträffade nyligen i Umeå, där bl.a. två dockor i randiga fångdräkter med Davidsstjärnor och fångnummer hängdes upp i snaror i en offentlig park i centrala Umeå, omgivna av palestinska flaggor och en skylt med texten ”Ett folkmord är ett folkmord är ett folkmord”. På arrangörsbilder kunde man även se Palestinaaktivister göra segertecknet framför de hängda dockorna.
På det nationella planet har de flesta riksdagspartierna från höger till vänster skarpt fördömt aktionen. Judiska Centralrådet har konstaterat att det rör sig om ”grov antisemitism”. Juridiska experter menar att ”installationen” utgör antisemitism, då den pekar ut judar som kollektivt ansvariga. Ledande forskare ser den som ett exempel på så kallad israeliserad antisemitism, där symboler från Förintelsen används för att skuldbelägga judar i samtida politiska sammanhang. Nyheten har nu fått nationell och internationell spridning.
Antisemitism är tyvärr inget nytt i Umeå. År 2018 tvingades den judiska föreningen i Umeå att lägga ner sin verksamhet efter år med hot och trakasserier. Nationell media har också rapporterat om de problem med antisemitism som finns i Umeå. Företrädare för den judiska minoriteten har upprepade gånger under dessa år konstaterat att hoten och hatet inte bara kommer från nazister, utan även från grupper som drar upp konflikten mellan Israel och Palestina.
Mot bakgrund av detta har jag följande frågor till kommunstyrelsens ordförande Hans Lindberg (S):
Hur ser du på den uppmärksammade manifestationen i Umeå med bl.a. upphängda dockor som föreställde mördade judar?
Mot bakgrund av den utsatthet som råder för den judiska minoriteten i Umeå – anser du att Umeå kommun gjort tillräckligt för att skydda dem?
Anser du att det krävs ytterligare åtgärder för att motverka antisemitismen i Umeå?
Jag intervjuades igår av SVT om antisemitismen i Umeå.
Tyvärr är det inget nytt, men vi befinner oss verkligen på ett sluttande plan. Vedervärdigt, osmakligt, upprörande.
Nya gränser passeras. Den uppmärksammade manifestationen/installationen i fredags med dockor föreställandes judar hängande i snaror, där palestinaaktivister på sidorna med Palestinaflaggor gjorde segertecknet framför de dinglande dockorna – så obeskrivligt vedervärdigt.
Judehat inför öppen ridå. Det hela är polisanmält ett flertal gånger för hets mot folkgrupp, så det återstår att se vad det landar i.
Regeringen har på nationell nivå kriminaliserat förnekande och förringande av förintelsen. Regeringen har också tagit beslut om en nationell strategi för att stärka judiskt liv och motverka antisemitism. Man har också gett Polisen i uppdrag att förstärka arbetet så att fler antisemitiska hatbrott kan lagföras.
Så lagstiftningen och uppdraget finns på plats.
Antisemitismen måste bekämpas.
Lokalt i Umeå måste ett större ansvar tas, på olika nivåer. Fortfarande är det alltför tyst, i uttalanden och på olika offentliga fora.
Såväl Expressen (2021) som Dagens Nyheter (2024) har skrivit omfattande reportage om antisemitismen i Umeå, hur den judiska föreningen lades ner 2018 efter hot och trakasserier. Men det framkommer också i båda reportagen att hatet och hoten inte kommer enbart från nazister. Utan från fler håll. Att judar i Umeå, precis som i Malmö, tvingas dölja sin judiska identitet för att undvika de grupper och personer som ger judar skulden för det som sker i Israel och Palestina.
Och antisemitismen har blivit ännu värre sedan 7 oktober 2023.
Vem vet – kanske något även för lokalmedia att granska och gräva djupare i?
Jag kommer att lyfta den här situationen till kommunfullmäktige i Umeå, när vi återsamlas i augusti efter sommaren. Mer kan göras, och delar av det tog jag upp i intervjun.
Nederländernas ambassadör på besök! I torsdags hade Umeå besök av den nederländska ambassadören i Sverige, Joost Reintjes. Jag och kommunalrådet Janet Ågren (S), tillsammans med vår stadsdirektör Margareta Alfredsson, tog emot honom på stadshuset under förmiddagen.
Ett bra tillfälle att informera om Umeå och vår region. Det var ambassadörens första besök i Umeå, sedan hans utnämning 2024. Samtalen spann över ett brett fält med fokus på tillväxt, Umeås utveckling, företagande, investeringar, universitetens betydelse och internationellt samarbete. För att nämna några ämnen.
Varför väljer Umeå kommun att inte samarbeta med Polisen i förundersökningar?
Idag kom ett nytt avslöjande från SVT om haveriet inom Umeå kommuns äldreomsorg.
Om uppgifterna i dagens inslag stämmer, så är det riktigt illa.
”I PM efter PM, efter PM så beskriver polisens utredare hur chefstjänstemän på Umeå kommun vägrar att svara på frågor eller lämna ut uppgifter som kan hjälpa utredningen framåt.”
Måste vi moderater driva igenom ett beslut i Äldrenämnden om att förvaltningen ska börja samarbeta med Polisen? Vi har liksom utgått från att Umeå kommun samarbetar med polisen för att motverka brott. Inte att förhållningssättet är det motsatta!
Och varför får vi se nyhet efter nyhet, artikel efter artikel, där chefer inom Umeå kommun vägrar ställa upp på intervjuer?
Varför svarar de inte när massmedia hör av sig, trots att media försöker nå dem både på telefon och via mail?
Vi från politiken har tagit upp detta internt, på förekommen anledning, men det verkar ju inte hjälpa.
Så därför är det hög tid att göra det mer publikt.
Det här nya sättet att bemöta media hör inte hemma inom Umeå kommun.
Det ingår i jobbet som chef att vara tillgänglig för massmedia och svara på frågor.
I Umeå styr S och MP tillsammans. Är dessa partier nöjda över vad som nu sker? Om inte, så måste det pågående haveriet faktiskt leda till konsekvenser.
Idag är det dags att ta beslut om Umeå kommuns budget för 2026. Har just framfört mitt inledningsanförande och jag passar på att lägga upp det även här på min blogg.
Anförande – KF 2025-06-16
Ordförande, ledamöter och åhörare!
Jag yrkar bifall till Allianspartiernas förslag till budget för Umeå kommun för 2026 – inklusive våra mål och 51 uppdrag.
Jag är glad att vi – Moderaterna, Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna – står här som ett samlat borgerligt alternativ med ett gemensamt budgetförslag. Det är första gången på tre år som vi presenterar en gemensam budget. Det är en styrka och ger också umeåborna en tydlig bild av vilka politiska alternativ som finns inför nästa val.
På så vis kan dagens budgetdebatt också bli ett avstamp inför den valrörelse som kommer att prägla de närmaste 15 månaderna.
Med 454 dagar kvar till valet är det en enad Allians som presenterar ett tydligt borgerligt alternativ, till de Socialdemokrater och Miljöpartister som nu styr tillsammans för andra mandatperioden i rad.
Umeå behöver en tillväxtpolitik, som klarar av att prioritera både landsbygd och stad. Oavsett om vi talar om välfärdstjänster eller bostadsmöjligheter. Umeå behöver också ett starkt och tydligt ledarskap, som på allvar tar itu med uppenbara problem och missförhållanden. Umeå behöver en politik, som bejakar valfrihet – oavsett om det gäller hemtjänsten, äldreomsorgen, funktionshinderomsorgen eller skolan. Här går en av de tydligaste skiljelinjerna i Umeåpolitiken.
Vi står inför ett vägval. Vill vi fortsätta på den inslagna vägen – med en kommun där kommunalskatten är en av de högsta i Sverige, och där välfärden numera avslöjats med stora brister, där vanvård sopas under mattan och en tystnadskultur har tillåtits breda ut sig i den kommunala organisationen?
Eller är det dags att väja en annan väg?
Vi kommer idag att diskutera mycket om olika ekonomiska prioriteringar, och det är naturligt eftersom ärendet gäller just budgeten för nästa år.
Men lika mycket fokus borde ägnas åt det vanstyre och brist på ledarskap som kommit upp till ytan under de senaste månaderna. Där man fokuserar mer på ”bilden av Umeå” och kommunens ”image”, samtidigt som man struntar i hur äldre behandlas. Där man in i det sista försöker ducka, tysta ner och låtsas som om det regnar. Det krävdes att Umeå hamnade i nationella medier, för att haveriet inom Umeås hemtjänst och äldreomsorg skulle tas på allvar.
För trots att Umeås politiker nästan har 900 miljoner kr mer att fördela varje år – än jämförbara kommuner – så nås vi av skrämmande vittnesmål om situationen inom bl.a. äldreomsorgen och hemtjänsten. Om fruktansvärd vanvård och allvarliga missförhållanden. Alliansen har flera uppdrag kopplat till detta, och satsar också betydande resurser på äldreomsorgen i vårt budgetförslag. Jag tänkte använda mitt andra anförande särskilt till det området.
Umeå kommun har genom åren gjort stora ekonomiska överskott. Detta år verkar inte bli ett undantag. Prognosen för helåret 2025 ligger på plus 641 miljoner (318+323) kr, om vi även räknar in koncernen. Flera år med All-time high ligger bakom oss. Nio år i rad med överskott. Någon brist på pengar råder inte inom Umeå kommun, på totalen.
Tyvärr kan vi inte säga detsamma när det gäller enskilda umeåbors ekonomiska situation. Umeås pensionärer, alla som jobbar. Kommunalskatten slår hårdast mot dem med låga inkomster, eftersom dessa har små marginaler. Många hushåll i Umeå kommun kämpar dessutom med höga boendekostnader, höga matkostnader m.m. I rapporten ”Vad kostar det att bo i Umeå kommun” anger 13 procent av hushållen i kommunen – motsvarande 8 000 hushåll – att de har en dålig eller mycket dålig ekonomi. Rapporten publicerades av Umeå kommun förra året.
Det finns alltså all anledning att minska skattebördan för Umeås invånare. Av landets 20 största kommuner har Umeå kommun högst kommunalskatt. Av dessa kommuner är 17 socialdemokratiskt styrda. Övriga S-styrda kommuner har alltså lägre skatt än Umeå. Vi sticker även ut i norra Sverige – t.o.m. kommuner som Örnsköldsvik, Skellefteå, Luleå, Sundsvall och Östersund har lägre kommunalskatt. Borgerligt styrda Övik sänker nu skatten för andra året i rad.
Lägre skatt är framförallt viktigt för att ge människor med små marginaler större ekonomisk frihet. Umeå har en av Sveriges högsta kommunalskatter – cirka två kronor mer än i flertalet jämförbara kommuner. Det innebär att en tvåbarnsfamilj i Umeå, där den ena är sjuksköterska och den andra polis, betalar över 19 000 kronor mer i skatt per år. Bara för att Umeås styrande politiker sedan ska kunna sitta och fördela ut pengarna efter eget godtycke. Eller lägga på hög.
Det är inte rimligt. Och det är inte ansvarsfullt. Därför föreslår vi Allianspartier en skattesänkning med 20 öre nästa år. Det är ett första steg – och vår ambition är att fortsätta sänka skatten varje år. För att göra arbete mer lönsamt, för att stärka tillväxten – men också för att ge människor med små marginaler större ekonomisk frihet.
Men vårt alternativ är mer än bara en annan skattesats.
Det handlar om innehåll. Om viktiga prioriteringar. Vi sänker ramarna, jämfört med S och MP, till både kommunstyrelsen, kulturnämnden och tekniska nämnden. En del av det är kopplat till att vi slutar driva Kvinnohistoriskt museum i kommunal regi. Vi minskar ner på en rad anslag under KS, och minskar på administration.
Vi nöjer oss med ett resultatmål på inledningsvis 1,5 procent. Vi avser också att dra ner på genomförandegraden i den omfattande investeringsbudgeten. S och MP räknar med en genomförandegrad på 80 procent. Prognosen för 2025 är en genomförandegrad på 78 procent. Vi vill medvetet minska ned på genomförandet av investeringarna till att ligga på 60 procent.
Den största satsningen i vår budget görs på äldreomsorgen. 151 miljoner kronor – vilket är närmare 30 miljoner kronor mer än vad S och MP föreslagit. Det är en nödvändig prioritering. För vi ser vad som händer. Äldre utsätts för vanvård på kommunala vård- och omsorgsboenden. Tilliten brister. Personalens villkor är pressade. Kvaliteten varierar. En stor del av personalen saknar tillräckliga kunskaper i det svenska språket. Och Socialdemokraterna, tillsammans med Vänsterpartiet har som viktigaste prioritet och fokus att försöka avskaffa LOV – Lagen om valfrihetssystem – inom hemtjänsten.
Det är fullständigt fel väg att gå. Valfrihet är inte en ideologisk lyx. Det är en förutsättning för trygghet, värdighet och respekt. Att kunna påverka sin vardag, välja vem som kommer hem till en – det är inget man ska behöva förtjäna. Det är något man har rätt till.
Därför vill vi inte bara bevara LOV – vi vill utveckla den. Vi vill stärka kvalitetskontrollerna och återinföra individbaserade beslut i hemtjänsten. För äldre är inte minuter – de är människor. Omsorgen ska präglas av mänsklighet, inte av byråkrati.
Vi gör stora satsningar på skolan – 69 miljoner mer till för- och grundskolenämnden. Det är 10 miljoner kr mer än vad det rödgröna styret är berett att satsa. Vi vill införa lärarassistenter för att avlasta lärarna, ge bättre stöd till elever i behov av särskilt stöd och stärka den psykiska hälsan bland unga. Vi ser också när vi jämför oss med andra kommuner, att Umeå kommun lägger mindre pengar till grundskolan än jämförbara kommuner.
Vi tar också ansvar för återuppbyggnaden av det civila försvaret. Umeå kommun, liksom övriga kommuner i landet, måste på förhållandevis kort tid återställa och återuppbygga det som monterats ned sedan 30 år tillbaka.
Detta är av yttersta vikt för oss i Alliansen, och det krävs en tydlig förmågehöjning på kort tid. Vi noterar att S och MP särskilt avsätter 3 miljoner kr till tekniska nämnden för arbetet med civil beredskap, med fokus på förmågehöjning gällande reservkraft, livsmedel, drivmedel och beredskapslager.
Vi i Alliansen anser inte att det räcker. Vi satsar totalt 10,7 miljoner kr till civil beredskap inom Tekniska nämnden. Denna ökning från oss i Alliansen möjliggörs genom omfördelning från det 0,5%-tillägg som S/MP infört för flera nämnder.
Ett nytt arbetssätt, där plötsligt nämnderna – om S/MP-budgeten går igenom – ska börja få en massa extra pengar för att förmås jobba i enlighet med kommunens redan befintliga övergripande mål. Tala om ett underkännande av hela styrsystemet. Nu ska nämnderna ”mutas” med extra pengar för att börja jobba med sådant som redan ligger inom deras ramar och ansvar. Totalt var det omkring 42 miljoner kr som ska användas till det, i S/MP-budgeten. Vi föreslår att det arbetssättet inte införs.
Vi vill även öppna upp fler områden för bostadsbyggande – inte bara i centrum, utan i hela kommunen. Umeå ska växa hållbart, i både stad och landsbygd. Här måste byggandet i högre grad motsvara den efterfrågan som finns. Omkring 70-75 procent av Sveriges befolkning vill helst bo i småhus, men det byggs extremt få villor och radhus. Umeå skulle bli mer attraktivt att flytta till om vi kunde erbjuda fler småhus. Det byggs alldeles för lite bostäder i Umeå, och i synnerhet alldeles för få småhus – villor, radhus och kedjehus.
Och vi prioriterar trygghet – på riktigt. Därför vill vi att kommunens brottsförebyggande arbete även inkluderar våld mot äldre, och att tryggheten runt idrotts- och fritidsanläggningar stärks i samverkan med polis och civilsamhälle.
Vi vill ha fler åtgärder för ett bättre företagsklimat. I dagsläget hamnar Umeå långt ned i rankingar från både Svenskt Näringsliv, SKR och Småföretagarna. Det duger inte. Kommunen måste bli mer företagsvänlig, serviceinriktad och tillgänglig. Åtgärder krävs även på detta område, bl.a. införandet av utmaningsrätt samt att utreda förekomsten av osund konkurrens.
Ordförande!
Alliansens budget är inte bara ett dokument. Det är en helhet. En tydlig markering om vad vi vill med Umeå – där sådant som trygghet, kvalitet i välfärden, ansvar och valfrihet för den enskilde sätts i högsätet.
Nedanstående insändare har publicerats i NIV, VK och VF:
Angående avslöjandena inom äldreomsorgen – ett svek mot våra äldre!
Under de senaste månaderna har jag upprepade gånger i fullmäktige lyft situationen inom Umeås äldreomsorg. Detta efter synpunkter som kommit både från äldre, deras anhöriga, visselblåsare, modig personal inom Umeå kommun och granskande lokalmedia. Larm om vanvård, allvarliga brott som inte polisanmäls, tystnadskultur – och ett system som hellre skyddar sin image än våra äldre. Det som har avslöjats inom Umeås kommunala äldreomsorg och hemtjänst är inte bara en skandal. Det är ett svek.
Under långt tid har missförhållanden uppenbarligen tystats ner. Oavsett om det gällt vanvård eller brott. Personal som försökt slå larm har blivit överkörda. Tystats ner. Och Umeå kommun har konsekvent, ja t.o.m. enligt en ”rutin”, låtit bli att polisanmäla misstänkta brott – trots att det handlat om sådant som misstänkta stölder, misshandel, till och med sexualbrott. Man har kallt konstaterat att det är upp till de anhöriga att polisanmäla brott.
På fem år: fem polisanmälningar. Inget om brott mot enskild. Tror någon att det speglar verkligheten?
Inte förrän lokalmedia granskade, inte förrän Rapport rapporterade och Äldreministern fördömde, så vaknade de styrande i Umeå. Detta tillsammans med en stark upprördhet bland umeåborna. Först då kom vändningen: att misstänkta brott inom äldreomsorgen faktiskt ska polisanmälas. Men det krävdes en nationell skandal för att få till det mest grundläggande – att stå upp för de äldre, i stället för att skydda en organisation som svikit sitt uppdrag.
Socialdemokraterna har heller inte under våren velat erkänna att det förekommit vanvård. Tvärtom fick jag bannor i fullmäktige för att jag använde ordet ”vanvård”. Men jag vet inte vilket annat ord som passar bättre, när vi fått rapporterna: Äldre med intorkad avföring, trycksår, vårdplaner som inte följs, svält, undernäring. Och allt detta fruktansvärda sker i en kommun som har gott om pengar och tar ut extremt hög skatt av sina invånare. Men satsar man pengarna på rätt saker? Har man en organisation som fungerar?
Allt detta är upprörande. Skrämmande är också att förvaltningen så sent som vid sin presskonferens den 15 maj inte ansåg sig ha gjort fel beträffande huruvida man skulle polisanmäla eller ej. Trots att man då kände till vad Umeå kommuns underlåtenhet hade resulterat i.
Nu har förändringar beslutats av politiken: polisanmälningar ska göras, externa granskningar ska ske. Både av vanvården inom äldreomsorgen och hur man skött hanteringen av brott inom äldreomsorgen. Det är bra. Detta stärker också all den personal inom kommunens äldreomsorg som inte vill annat än att göra rätt och ge våra äldre en värdig och human omsorg.
Men vi får inte glömma hur vi hamnade här. Att det krävdes visselblåsare, modig personal, anhöriga och envis journalistik. Utan dem hade sanningen aldrig kommit fram. För då hade inte jag och andra haft något att agera på. Så tack till er alla. För att ni vågade och stod upp för vad som är rätt.
Detta handlar om förtroende. Om värdighet. Om att ingen äldre ska riskera att utsättas – och lämnas utan upprättelse – i en kommun som säger sig stå för trygghet och omsorg.
Men mycket återstår. Visselblåsarfunktionen måste börja fungera igen, och dess oberoende måste säkerställas. En annan sak som också borde åtgärdas omedelbart är att Umeå kommun måste börja begära utdrag ut belastningsregistret vid anställningar inom omsorgsverksamheterna. Många kommuner gör redan idag kontroller i brottsregistret vid anställningar inom äldreomsorgen. En av de kommuner som tyvärr inte gör en sådan kontroll är Umeå.
Regeringen har gått ut med att man vill införa obligatoriska utdrag ur belastningsregistret vid anställningar i äldreomsorgen. Kommuner behöver dock inte vänta på att lagstiftningen ändras, utan kan redan nu börja begära utdrag ur belastningsregistret vid anställning inom äldreomsorgen. Vad väntar Umeå kommun på?! Moderaterna lämnade förra året in en motion till fullmäktige om att inte avvakta en förändrad nationell lagstiftning, utan istället omgående börja begära detta vid anställning. Personer som har hjälp av omsorgspersonal ska aldrig behöva oroa sig för att utsättas för brott av den personal som har uppdraget att hjälpa dem. Men Umeå kommun begär alltså fortfarande inte utdrag ut belastningsregistret.
Det är helt uppenbart att Umeå kommun har omfattande problem med sin inre ”värdegrund”. Ja, det är nästan ett hån att tala om en värdegrund inom Umeå kommun, då den har lett till ett förhållningssätt där man mörkar och tystar ner vanvård och brottslighet i omsorgen. Många har de senaste månaderna ställt sig frågan – vem vågar bli äldre i Umeå? Och efter att ha fått till mig vittnesmål från både personal och anhöriga, efter att ha läst och lyssnat, så är det på sina håll en högst relevant fråga. Nu får det vara nog – det krävs både granskningar och konkreta åtgärder. Vi måste skapa förutsättningar för en äldreomsorg i Umeå som både personalen och de äldre ska kunna vara stolta över. För att inte tala om vikten av att man som äldre ska kunna känna sig trygg.
