Jag intervjuades igår av SVT om antisemitismen i Umeå.
Tyvärr är det inget nytt, men vi befinner oss verkligen på ett sluttande plan. Vedervärdigt, osmakligt, upprörande.
Nya gränser passeras. Den uppmärksammade manifestationen/installationen i fredags med dockor föreställandes judar hängande i snaror, där palestinaaktivister på sidorna med Palestinaflaggor gjorde segertecknet framför de dinglande dockorna – så obeskrivligt vedervärdigt.
Judehat inför öppen ridå. Det hela är polisanmält ett flertal gånger för hets mot folkgrupp, så det återstår att se vad det landar i.
Regeringen har på nationell nivå kriminaliserat förnekande och förringande av förintelsen. Regeringen har också tagit beslut om en nationell strategi för att stärka judiskt liv och motverka antisemitism. Man har också gett Polisen i uppdrag att förstärka arbetet så att fler antisemitiska hatbrott kan lagföras.
Så lagstiftningen och uppdraget finns på plats.
Antisemitismen måste bekämpas.
Lokalt i Umeå måste ett större ansvar tas, på olika nivåer. Fortfarande är det alltför tyst, i uttalanden och på olika offentliga fora.
Såväl Expressen (2021) som Dagens Nyheter (2024) har skrivit omfattande reportage om antisemitismen i Umeå, hur den judiska föreningen lades ner 2018 efter hot och trakasserier. Men det framkommer också i båda reportagen att hatet och hoten inte kommer enbart från nazister. Utan från fler håll. Att judar i Umeå, precis som i Malmö, tvingas dölja sin judiska identitet för att undvika de grupper och personer som ger judar skulden för det som sker i Israel och Palestina.
Och antisemitismen har blivit ännu värre sedan 7 oktober 2023.
Vem vet – kanske något även för lokalmedia att granska och gräva djupare i?
Jag kommer att lyfta den här situationen till kommunfullmäktige i Umeå, när vi återsamlas i augusti efter sommaren. Mer kan göras, och delar av det tog jag upp i intervjun.