På kommunfullmäktige nästa vecka ska vi ta ställning till ett nytt förslag till resepolicy. Ett förslag som inte bara är en resepolicy, utan även innehåller riktlinjer för hur man ska hålla kommunala möten.
Vi är flera partier som har lagt förslag på såväl återremiss, som ändringar i det aktuella förslaget.
Sedan vi hade sammanträdet i kommunstyrelsen förra veckan, så har det dessutom framkommit att de kommunala bolagen – som också ska innefattas av denna resepolicy – inte har blivit tillfrågade i arbetet med att ta fram en ny resepolicy.
En uppenbar miss, som bara det borde innebära att KF borde kunna återremittera frågan. Då de kommunala bolagen utgör en stor del av kommunens verksamhet – och ska följa de av KF antagna policies och riktlinjer – så borde även de ha fått haft synpunkter på förslagets fördelar och nackdelar.
Men sedan i sak.
Det är ett i stora delar ett mycket märkligt dokument.
Utöver att hantera resor för tjänstemän och förtroendevalda, så har man även lyft in kommunala möten i dokumentets regler.
När kommunens ska kalla till möten (för både anställda och politiker), så är det enligt förslaget alltid digitala möten som ska eftersträvas i första hand. Så lyder prioriteringsordningen.
Om det inte går av någon anledning, så är det fysiska möten som gäller. Och om man arrangerar ett möte, så ska den anställde/politikern alltid överväga om det går att genomföra som ett hybridmöte (vissa deltar på plats, vissa deltar digitalt). Varför då, kan man fråga sig? De anställda och förtroendevalda får också tips på att de möten som är aktuella, kan vara möjliga att genomföra som ”promenadmöten”.
Var är förtroendet för våra anställda?
Det enklaste är väl att låta de ansvariga i respektive förvaltning och respektive enhet avgöra vad som passar bäst för verksamheten? Ibland passar det bra med fysiska möten, ibland med digitala. Och ibland kanske hybridmöten är bra.
Men varför i himlens namn ska kommunfullmäktige besluta att digitala möten alltid är det bästa? Och om man vill genomföra ett möte som ett ”promenadmöte” så är det väl bara att göra det? Det görs ju redan idag på många håll. Det behövs inga pekpinnar från fullmäktige för det.
I den nu gällande resepolicyn så finns den en portallydelse om att riktlinjerna ”syftar till att ge styrning och vägledning så att resor i tjänsten kan göras på ett så miljöanpassat, tidseffektivt, ekonomiskt och trafiksäkert sätt som möjligt”.
Det var/är bra formuleringar. Men tyvärr verkar man i det nya förslaget bortse från att man ska utgå från verksamheternas behov och förutsättningar när det gäller tjänsteresor.
Man verkar inte heller bry sig om faktorer som vad som är tidseffektivt och kostnaden för skattebetalarna, när det gäller att genomförandet av tjänsteresor. Jag antar att man hänvisar till den pågående klimatdebatten, för att försöka försvara utformningen av resepolicy.
Tidigare har regeln varit att man vid resor som är längre än 50 mil ska man kunna använda sig av flyg.
Nu är förslaget att vid såväl nationella som internationella resor är det tåg i första hand som gäller (och i förekommande fall färja).
En flygresa ska endast få bokas för tjänsteresor, när förutsättningar för resfritt möte eller kollektivtrafik inte finns. Det blir i praktiken ett flygförbud. För självklart går det alltid att ordna resa med kollektivtrafik, även om restiden kan förlängas med några dagar om du ska resa internationellt. Likaså förlängs restiden avsevärt för vissa resor inom landets gränser. Och då är det tydligt den enskilde chefen som ska avgöra om den anställde får åka tåg eller flyg, utifrån den enskilde medarbetarens ”möjlighet och tekniska förutsättningar”.
Syftet med den nya resepolicyn verkar vara att göra det så tidsödande som möjligt att resa och delta i möten/sammanträden utanför den egna kommunen. Det rimmar illa med Umeå kommuns arbete att kunna erbjuda goda kommunikationer och för den delen välfungerande flygförbindelser med övriga Sverige, och även vidare i ett internationellt perspektiv.
Men som sagt – en återremiss på måndag hade varit värdefullt i detta läge.
Dokumentet kan omöjligen antas i dess nuvarande utformning.