I dagens VK gör jag ett inlägg i den pågående debatten om centrala Umeå och tolkningen av riksintresset. Passar också på att ge en liten bakgrundsbeskrivning, vilket verkar behövligt. Läggs upp här på bloggen i sedvanlig ordning.
Länsstyrelsens agerande ett allvarligt bekymmer för Umeås utveckling
Hösten 2011 innebar ett tydligt paradigmskifte i Umeås stadsplanering. Efter fyra års arbete tog kommunfullmäktige den 22 augusti beslut kring två mycket strategiskt viktiga översiktsplanedokument. Med förslaget till dels ny fördjupning för Umeå, dels ny fördjupning för de centrala stadsdelarna så gav vi de planmässiga förutsättningarna för byggandet av storstaden i norra Sverige. En stadsplanering som nu hotas av länsstyrelsens oförutsägbara agerande.
Umeå hade under lång tid lidit av en i många delar inaktuell översiktsplan, vilket hade försvårat byggandet i kommunen och försenat många intressanta stadsutvecklingsprojekt. Umeå var känt för en lång rad ”långbänkar”. Men efter beslutet år 2006, med efterföljande direktiv 2007, om att ta fram en ny översiktsplan så kunde vi äntligen gå till beslut. Ett beslut som togs i det närmaste total enighet i fullmäktige. Från höger till vänster.
En stor del av den kommande befolkningstillväxten förväntades ske i de centrala stadsdelarna, vilket skulle innebära en förtätning av centrum genom att vi tillät högre hushöjder, uppmuntrade förtätning och kompletteringsbebyggelse samt bättre utnyttjande av marken.
Detta var ett arbete från Umeå kommuns sida som gick hand i hand med Länsstyrelsen i Västerbotten. Förändringarna hade inte varit möjliga om inte länsstyrelsen först gjorde en revidering av riksintresset för kulturmiljö för centrala stan. Revideringen innebär sänkta krav inom ungefär hälften av riksintresseområdets areal, vilket öppnade för en förtätning. Beslut om detta togs av länsstyrelsen i april 2010.
Jag deltog vid möten och överläggningar där länsstyrelsen var tydlig med att man ville jobba tillsammans med Umeå kommun för att möjliggöra en positiv utveckling för Umeå. Detta självklart med respekt för att länsstyrelsen och Umeå kommun har olika roller. Man hade också en förståelse för Umeå kommuns ambitioner och avsikter.
Det gav också resultat – länsstyrelsens reviderade riksintresse för centrum var alltså en förutsättning för det paradigmskifte som sedan skedde i Umeå kommuns stadsplanering.
De investeringar, de satsningar och byggnationer som sedan skett i de centrala stadsdelarna har varit positiva och värdefulla för Umeå.
Men att bygga storstad innebär ett stort ansvar att också värna det offentliga rummets kvaliteter och parker, skapa mötesplatser och uppmuntra höga ambitioner i stadsbyggandet. Ju mer stad vi bygger, desto viktigare blir det exempelvis att vårda bl.a. våra parker och grönområden. Dessa är viktiga för att åstadkomma en attraktiv livsmiljö. Något som det också råder bred politisk enighet om.
För företag och investerare är det samtidigt en styrka att veta att det råder politisk enighet om alla större planeringsfrågor – oavsett om Umeå styrs av de rödgröna eller de borgerliga i framtiden så vet man långsiktigt vad som kommer att gälla.
Därför blir man ju mycket förvånad, för att uttrycka sig diplomatiskt, när länsstyrelsen nu kommer med en utvärdering av riksintresset – och förslag på ny riksintressebeskrivning – som riskerar sätta stopp för den utveckling som vi i stora drag varit överens om.
Efter tio år tycker länsstyrelsen tvärtemot det man tyckte inför fullmäktigebeslutet i augusti 2011. Länsstyrelsens beskrivning signalerar att riksintresset under senare tid har tagit påtaglig skada genom enskilda projekt, kumulativa effekter och att riksintresset därför i flera avseenden bedöms som mycket sårbart. Dessa slutsatser känns mycket märkliga, då vi i stora drag var överens i synen på utvecklingen av centrala Umeå så sent som för tio år sedan.
Ännu märkligare blir det då det samtidigt pågår ett nationellt uppdrag om en översyn av samtliga riksintressen, i avsikt att minska riksintresseanspråken. Länsstyrelsen i Västerbotten agerar tvärtemot även denna nationella ambition, genom att vilja skärpa riksintresset lokalt i Umeå.
Umeå kommun, privata aktörer och andra måste kunna lita på att en myndighets viktiga ställningstaganden inte oförutsägbart svänger fram och tillbaka med några års mellanrum. Det försvårar det långsiktigt arbetet i att utveckla Umeå. Om länsstyrelsen inte väljer att lyssna på Umeå kommuns synpunkter kommer vi sannolikt tvingas riva upp gällande översiktsplaner, med allt vad det innebär.
De nya översiktsplanedokumenten från 2011 innebar ett paradigmskifte för planeringen av Umeå. Det möjliggjorde att bygga på höjden och förtäta i centrum. Detta paradigmskifte hade inte varit möjligt, om inte länsstyrelsen året dessförinnan gjorde en revidering av riksintresset som innebar sänkta krav inom ungefär hälften av riksintresseområdets areal. Det öppnade för den utveckling som vi har sett sedan dess. Det vore mycket illa om länsstyrelsen genom sitt agerande nu sätter stopp för detta.
Anders Ågren
Kommunalråd, M
Umeå