Klyftorna ökade mest under S-regeringstiden

LO-ledningen har fått kraftig kritik för att de går i det gamla socialdemokratiska partiets ledband, och att de väljer att satsa LO-medlemmarnas pengar på att stödja socialdemokraternas valrörelse. En del i denna satsning är en film som nyligen presenterades. Jag har sett att flera S-företrädare med gillande sprider den propagandafilmen.

Därför kan det vara på sin plats att i all vänlighet påpeka de uppenbara konstigheterna i LO-filmen: Följande text är från ledarsidan på Sydsvenskan igår som på ett ganska enkelt sätt sticker hål på LO/S-ballongen:

 

 

LO bluffar om Reinfeldts bluff

Med sin nya valfilm vill LO få det till att Moderaterna bluffat svenska folket. Men det är snarare LO som inte kör med öppna kort. Det går att luras utan att ljuga. Det gäller bara att välja rätt utsnitt ur verkligheten och tiga om resten.

Denna dimridåernas konst lyfter LO till nya höjder med sin valfilm som presenterades igår, Reinfeldts Sverige – siffror och berättelser från ett förändrat land.

Har Sverige förändrats under snart åtta år med alliansregeringen?

Absolut. Men den som tar LO:s verklighetsbeskrivning för den enda sanningen gör sig själv en otjänst.

Filmens utgångspunkt är “vad Fredrik Reinfeldt lovade och vad Moderaternas politik har inneburit för Sverige”.

Och vad lovade Reinfeldt? Till exempel att med jobbskatteavdragen “särskilt mycket gynna dem som tjänar lite”.

I själva verket har, enligt LO:s valfilm, skattesänkningarna gynnat dem som tjänar mest. I filmen sägs att den femtedel av befolkningen som tjänar minst får 5 procent av regeringens skattesänkningar 2014 medan den femtedel som tjänar mest får 45 procent. Det är en sanning med modifikation.

Om man istället för att räkna kronor och ören räknar procent ser bilden helt annorlunda ut. Den som har en årsinkomst på 150 000 kronor ökar 2014 sin nettoinkomst med cirka 11 procent tack vare jobbskatteavdraget. Den som tjänar 900 000 ökar sin inkomst med omkring 5 procent, visar Ekonomifakta.se.

“Det är jobbigt för statsministern att klyftorna ökar mest i Sverige i hela OECD-området”, säger LO:s förste vice ordförande Tobias Baudin.

Ännu jobbigare måste det vara för LO och Baudin att en stor del – enligt vissa bedömare den avgjort största delen – av dessa ökade klyftor tillkom årtiondet före 2006, under en socialdemokratisk regering.

Sak samma när det gäller neddragningen av antalet anställda i välfärdssektorn. Mellan 1990 och 2005 försvann minst 300 000 jobb jämfört med tidigare utveckling, skriver Dagens Samhälle.

Argument om att de borgerliga raserat välfärden hörs alltför ofta. Sanningen är att vård, skola och omsorg aldrig har fått så mycket pengar som nu, inflationen medräknad.

Däremot stämmer det att regeringen inte satsat på transfereringar. Sjuka, arbetslösa och förtidspensionerade jobbar inte och har inte fått del av jobbskatteavdragen. Därmed har de inte heller njutit frukterna av ökade disponibla inkomster. Somliga har istället fått sänkt ersättning.

Har regeringen – som faktiskt består av fyra partier och inte bara Moderaterna – bluffat här? Knappast, alliansen har gått till val på arbetslinjen, på att det skulle bli större skillnad mellan att arbeta och att inte arbeta. Den politiken kan visst upplevas som hård, men politiken “det ska löna sig att arbeta” har öppet redovisats och vunnit väljarnas förtroende både 2006 och 2010.

Det finns fler tveksamheter i LO:s film.

Att Stiga i Tranås i december 2012 varslade 175 anställda – produktion skulle flyttas till Italien – kopplas till att “regeringen försämrat anställningstryggheten”. Vänta nu. Är det inte mer effektivt att förbättra villkoren för företagande än att, oklart hur, försöka tvinga kvar produktion?

Kritik kan och bör riktas mot regeringen Reinfeldt. Turerna kring sjukförsäkringen. Flykten från a-kassan. Urholkade ersättningsnivåer i trygghetssystemen. Bristen på offensiva satsningar i infrastruktur.

Samtidigt är det otvetydigt så att det minskade skattetrycket – från 51 procent vid millennieskiftet till 44 procent nu – har ökat medborgarnas konsumtionsutrymme och frihet, och bäddat för fler jobb i privat sektor.

Med sin film levererar LO misär till ödesmättad musik. Det måste vara ljuva toner för den som inte vill höra hur falskt det skorrar.