Jag får ganska många frågor om vad som pågår inom Vänsterpartiet i Umeå inför öppen ridå just nu. Vi utomstående följer ju deras interna stridigheter via sociala medier, på insändarsidor, på bloggar, och på nyhetsplats och ledarplats i tidningen.
Men detta är i första hand en fråga för vänsterpartisterna själva.
I alla fall sedan det under hösten framkommit att bråken uteslutande gäller deras interna förehavanden och motsättningar, och inte något allmänt om debattklimatet inom Umeåpolitiken.
Jag ser förövrigt i handlingarna inför måndagens kommunfullmäktige att fd gruppledaren Ulrika Edman nu har avsagt sig sina uppdrag i kommunstyrelsen, i kommunstyrelsens näringslivs- och arbetsutskott, i planeringsutskottet, i för- och grundskolenämnden samt i styrelsen för Umeå kommunföretag.
Vänsterpartiet bedriver en politik som är skadlig för Umeå och resten av vårt land. Deras inflytande bör därför i största möjliga mån begränsas. Jag har ofta fått anledning att kritisera Vänsterpartiets politiska ageranden i Umeå stort som smått, bl.a. sådant som deras förkärlek för att demonstrera tillsammans med grupper som vill avskaffa vår demokrati och införa diktatur.
Men när det gäller frågor om deras interna person- och falangkonflikter, så är det i första hand en fråga just för – Vänsterpartiet.