Anders Ågren

Den som har fått avslag måste återvända till sitt hemland

I dagens VK skriver jag på debattplats om det växande skuggsamhället, och problemet med att personer som fått avslag på sin asylansökan går under jorden och vistas i landet illegalt. Bifogas nedan.

 

Den som fått avslag måste återvända till sitt hemland

VK publicerar just nu en artikelserie om asylsökande som fått avslag på sin ansökan i Sverige, men som istället för att lämna landet väljer att gå under jorden och vistas olagligt här. Detta är ett kraftigt växande problem och det förekommer även i Umeå, vilket inte är konstigt.

Sverige saknar idag kontroll över hur många som vistas illegalt i landet, men uppgifter pekar på att det kan handla om upp till 50 000 personer. Antalet asylsökande som stannar kvar, trots att de fått avslag, väntas dessutom öka kraftigt de kommande åren. Det rör sig om över 40 000 personer på fyra år.

Personer som alltså har fått en individuell och rättssäker prövning, med möjligheten att överklaga beslutet upp till två instanser. Men dessa accepterar alltså inte utvisningsbeslutet, utan väljer istället att vistas illegalt i vårt land.

Från Moderaterna har vi uppmärksammat detta, och lagt en rad förslag på hur vi ska kunna förhindra att skuggsamhället fortsätter att växa. Dels måste vi ha en ökad kontroll och verkställighet, samt svagare drivkrafter att stanna och leva illegalt i Sverige.

Vi måste öka antalet utvisningar. Migrationsverket, Polisen och Kriminalvården ska ges i uppdrag att tydligt öka antalet verkställda beslut om utvisning. Inre utlänningskontroller är ett viktigt verktyg för att hitta de personer som vistas här illegalt. Antalet inre utlänningskontroller måste öka och vi avsätter särskilda resurser för detta. Preskriptionstiden för asylärenden bör förlängas från fyra år till tio, så att man inte kan gå under jorden i några år och sedan söka asyl på nytt.

För att svensk migrationspolitik inte ska haverera, så måste det råda ordning och reda. Besluten om asyl eller ej måste respekteras. Ett ja är ett ja och ett nej är ett nej. Det är också helt avgörande för att återupprätta förtroendet för en rättssäker och hållbar svensk migrationspolitik.

Det är också bl.a. av denna anledning som Umeå kommun har förklarat sig stå redo om staten väljer att etablera ett flyktingförvar i norra Sverige. Detta saknas idag i Norrland, men behövs.

Sverige måste öka antalet s.k. förvarsplatser för personer som ska utvisas. Detta har uppmärksammats även av EU-kommissionen, som menar att Sverige annars riskerar att bryta mot våra åtaganden att verkställa utvisningar. Migrationsverkets nuvarande förvarsanläggningar har varit fullbelagda, och gränspolisen har uppgett att man tvingas släppa frihetsberövade personer pga att det varit fullt på förvaren. Det finns alltså ett uppenbart behov av ett nytt flyktingförvar, för att kunna fullfölja utvisningar även i norr.

Nyligen fattade riksdagen dessutom ett mycket ogenomtänkt beslut om möjlighet till uppehållstillstånd för 9000 personer, en övervägande majoritet män, som inte har rätt att stanna i Sverige. Utgifterna kommer att öka med nära tre miljarder kronor under de kommande åren, som följd av förslaget. Uppehållstillstånd för personer som saknar skyddsskäl är ett steg i helt fel riktning.

Sveriges asylsystem måste bygga på en individuell prövning där varje människas behov av skydd avgör möjligheten att stanna i Sverige. Den som har skyddsskäl ska ges möjlighet till uppehållstillstånd. Men asylsökande som saknar skyddsskäl och fått avslag, måste lämna landet. Ett nej är ett nej.

Anders Ågren

Kommunalråd, M

Umeå