Över hälften vill förbjuda tiggeriet

I dagens Aftonbladet (11/1) går att läsa om ännu en opinionsundersökning som visar ett starkt stöd bland svenskarna för ett tiggeriförbud på gator och torg. 52 procent vill förbjuda tiggeri, medan bara 16 procent vill att det ska fortsätta vara tillåtet som idag.

Det är ingen nyhet att stödet för tiggeriförbud är starkt. Nu måste partierna agera därefter – inför ett nationellt tiggeriförbud!

Vi lokalpolitiker måste göra vad vi kan för att motverka tiggeriet. Oavsett det gäller lokala tiggeriförbud, att säga nej till förslagen om kommunala campingar, gratis boende, uppställningsplatser, skolgång eller dylikt för utsatta EU-medborgare.

Tiggarnas problem löses inte i Sverige utan i deras hemländer. Länder som Rumänien och Bulgarien behöver vidta kraftfulla åtgärder för att minska den utsatthet som ligger till grund för att deras medborgare söker sig till andra länder för att tigga. Nu är det hög tid för de ansvarsfulla partierna att sluta prata och börja agera. Det mest rimliga vore om ett nationellt tiggeriförbud infördes snarast.

Glädjande intresse för att åka färjan mellan Umeå och Vasa!

Läser i lokalmedia att Wasaline – färjeförbindelsen mellan Umeå och Vasa över Kvarken – fortsätter att slå rekord. Passagerartrafiken för 2016 ökade med hela tio procent, vilket är riktigt bra siffror. Det är en mycket positiv utveckling! Även bussar och passagerarfordonen ökade tydligt.

Det visar onekligen vilken potential som det finns i denna färjeförbindelse! Men klockan tickar – vi måste möjliggöra en ny färjelösning med stöd av både svenska och finska staten liksom EU för att säkerställa förbindelsen över Kvarken långsiktigt!

Fler och fler åker buss i Umeå!

Enligt en färsk sammanställning ökade bussåkandet i Umeå under 2016 med ca 15 procent. Fantastiskt. Det blev totalt omkring 8 100 000 resor. Det är All-time high!

Sedan år 2005 har utvecklingen varit fantastisk. Kollektivtrafikresandet har totalt ökat med ca 90 procent. Då upphandlades också kollektivtrafiken för första gången, efter att ha debatterats politiskt under många år. Den första privata aktören började trafikera i juni 2006. Under en lång rad av år har vi också satsat mer på kollektivtrafiken i Umeå, som ett led i en medveten strategi för att få fler umeåbor att välja att resa kollektivt. Mer resurser, fler bussar, samtidigt som vi renodlat linjedragningarna och satsat mer på ökad turtäthet där trycket är som störst. Detta har också gett ett tydligt och mycket positivt resultat. Fler och fler umeåbor åker buss. Att fler invånare väljer att åka buss är en central del i vårt arbete med att förbättra luftkvaliteten i centrum. Det är nog svårt att hitta en kommun i Sverige med motsvarande positiva utveckling, samtidigt som kostnaderna inte har stigit lika mycket som på andra håll. Ett riktigt positivt betyg till alla som jobbar med frågan!

Att det fortfarande finns partier som vill återgå till det gamla, och återkommunalisera driften i likhet med ett förslag från Vänsterpartiet, är ju ganska tragiskt. På den tiden Ultra-trafiken drevs i kommunal regi, så var kundnöjdheten i stort sett sämst i landet. Vi såg en trend med färre som åkte kollektivt. Erfarenheterna av att upphandla trafiken har varit mycket goda och uppskattas av resenärerna. Från att ha varit i botten, så ligger numera kundnöjdheten på 3-4:e bäst i landet.

Politiskt borde det inte råda någon som helst tvekan om att upphandling av kollektivtrafiken var ett bra beslut. Att det sedan finns diverse praktiska problem som dyker upp, det händer ju såväl i kommunal drift som om man har upphandlat och ska självfallet följas upp.

En snabb och välkommen reträtt av Umeå kommun

Jag välkomnar att Umeå kommun så snabbt insåg att min kritik var berättigad, gällande den utbildningsdel för personalen som behandlade sociala medier.

Allt som jag kritiserade i mitt blogginlägg har nu tagits bort: sidan med de allmänna råden om hur man borde agera på sociala medier som kommunanställd (inte skriva om arbetstyngd, inte skriva om man ska på semester etc) liksom den sida med frågan som gällde hur man skulle hantera en kollega som kritiserade chefen på sociala medier. Allt borta.

Utmärkt!

Istället finns nu en sida med ”Råd om användning av sociala medier”, som hänvisar till Sveriges Kommuner och Landstings riktlinjer för närvaro i sociala medier. Ja, det är diplomatiskt uttryckt bättre så. Där framgår också med all önskvärd tydlighet att anställda som använder sociala medier i det privata får skriva om kommunens verksamhet. Yttrandefrihet och meddelarfrihet gäller även här. Och istället för någon fråga om kritik mot chefen, så finns nu ingen fråga överhuvudtaget, utan en länk om man vill läsa mer om sociala medier på Umeå kommuns intranät.

En tydlig reträtt. De kommunala pekpinnarna om de kommunanställdas användande av sociala medier på sin fritid är därmed snabbt borttagna från utbildningspaketet.

Ett problem är dock att pekpinnarna hamnade där från första början och att ingen verkar ha reagerat. Men jag hoppas att detta nu också är ett uttryck för att man insett det fullkomligt oacceptabla i att försöka påverka och förhindra de kommunanställdas yttrandefrihet på sociala medier.

Att ens behöva ge sig in och behöva debattera om detta är, om jag ska sammanfatta det hela med ett ord…..bisarrt. Och verkligen inte något jag hade trott att jag skulle behöva göra.

Men det landade rätt. Hur som helst så kommer ärendet upp till diskussion på kommunfullmäktige i slutet av januari.

 

 

 

Inte acceptabelt att försöka lägga munkavle på Umeå kommuns anställda! Kommunen vill hindra anställda att öppet kritisera sina chefer, att berätta om sin arbetssituation, arbetsmängd m.m.

Jag upphör aldrig att förvånas. Men tyvärr blir det oftare och oftare man numera får lägga pannan i djupa veck.

Umeå kommun låter just nu alla sina omkring 11 800 anställda genomgå en internetbaserad kurs om IT-säkerhet. Inget kontroversiellt i det och på många sätt välbehövligt. För Umeå kommun är det viktigt att alla anställda har god insikt i säkerhet på internet, och hur man undviker att lösenord blir kapade etc.

Men i den senaste delen – om sociala medier och vad man ska akta sig för – som nyligen skickades ut till alla anställda inom Umeå kommun, så anser jag att man har passerat anständighetens gräns och jag ifrågasätter starkt om det är lagligt. Jag betvivlar att någon av kommunens jurister har fått titta på den här utbildningen innan den drog igång.

Mycket är ju rent sunt förnuft och att man använder sitt goda omdöme. På sociala medier liksom i andra sammanhang. Så långt inget konstigt.

Men jag reagerade starkt på vissa delar i den senaste ”utbildningsdelen”. Offentligt anställda har ju som de flesta borde känna till en odiskutabel rätt till yttrandefrihet och meddelarfrihet enligt lagen.

Vi har som myndighet ingen rätt att varken direkt eller indirekt försöka påverka de anställda att inte ge uttryck för detta. Inte heller i sociala medier. Vi kan reglera sådant som användandet av sociala medier under arbetstid, men utanför arbetstid är det faktiskt fritt fram att skriva om jobbet om man känner för det – undantaget sådant som är sekretess och ligger under tystnadsplikt. På samma sätt som man får skriva om det i en insändare, tala med massmedia etc. Men självfallet utgår vi ifrån att de anställda använder sitt goda omdöme i alla sammanhang kopplat till jobbet. De finns ju massor av situationer som inbegriper andra individer – elever, barn, arbetskamrater mfl  – som självfallet inte ska hängas ut på sociala medier av anställda. Det fattar ju de allra, allra flesta. Så resonerar i alla fall vi moderater.

Bland det jag reagerade på i råden från Umeå kommun var att de anställda inte bör skriva om deras arbetsmängd och dylikt på sociala medier. Så exempelvis en anställd inom äldreomsorgen ska inte kunna skriva att det är oerhört mycket på jobbet just nu. Varför ska hon/han inte få göra det??

Likaså vill inte Umeå kommun att de anställda på sociala medier ska skriva om och när de åker på semester (!?). Jag hade kunnat förstå om rådet kom ifrån försäkringsbolag eller polisen, kopplat till rädsla för inbrott etc. Men varför ska Umeå kommun som arbetsgivare lägga sig i om en anställd lägger ut att familjen är på semester? Vad blir i så fall nästa steg? Ska man inte längre som anställd kunna berätta på facebook att man ska gå och se hockey, fotboll, bio, opera….eller vad som helst? Men kanske den viktigaste frågan – vad har Umeå kommun med de anställdas privatliv att göra?

Avslutningsvis den fråga som ställdes på vad man bör göra om en anställd kollega kritiserar en chef på sociala medier. (Ha i bakhuvudet att en kommun inte får enligt lagstiftningen, direkt eller indirekt, försöka begränsa de anställdas yttrandefrihet i tal eller skrift).

Jag testade för skojs skull att svara att man ska trycka på ”gilla”. Då kommer svaret, att det är fel svar. Rätt svar är svar 3, nämligen att prata med kollegan om att det här inte är bästa stället att kommunicera den här typen av påståenden. Så lite kuriosa är att jag som kommunalråd inte får godkänt i denna del av internutbildningen 🙂 Det kan jag leva med.

Jag är ingen jurist, men efter att ha läst SKL:s juridiska PM om närvaro på sociala medier, så tycker jag att den här delen av utbildningen strider mot svensk lagstiftning. Vi får ju inte på något sätt försöka stoppa anställda för att ge uttryck för sin mening eller uppfattning kring jobbet. Frågan om lämpligheten i agerandet är däremot en helt annan sak.

Umeå kommuns ”öppenhet och transparens” har på senare tid ifrågasatts. Men den här sista utbildningsdelen – med pekpinnar som syftar till att stoppa anställda från att använda sig av sin lagstadgade yttrandefrihet – så har man verkligen gått över gränsen för vad som är lämpligt och ok.

Jag kommer att agera så att frågan kommer upp på nästa kommunfullmäktige i slutet av januari. Jag betvivlar som sagt starkt att kommunens jurister har gett ok för formuleringarna i denna del av utbildningen. Likaså undrar man ju om det är Umeå kommun själv som utformat utbildningen, eller om den är inköpt av något externt företag.

Hur som helst har det då passerat gränsen för vad som är acceptabelt.

Storbranden

Är med familjen på annan ort, men har naturligtvis följt med nyhetsrapporteringen kring den stora brand med start i gårdshuset vid Druidgården som utvecklade sig igårkväll och under natten Öst på stan i Umeå.

Mycket tråkigt för dem som på ett eller annat sätt drabbats av det dramatiska brandförloppet – boende, företag och andra drabbade.

Men en stor eloge till räddningstjänstens personal – från flera brandkårer – som tillsammans kämpade för att bekämpa branden. I all förödelse får vi också samtidigt vara tacksamma för att ingen människa kom till skada i detta.