Språkförskolan

Igår sände P4 ett radioinslag om att Språkförskolan med sina lokaler Öst på stan, skulle sägas upp, och deras lokaler rivas utan att de skulle erbjudas någon ersättningslokal. Jag såg att frågan diskuterades ute på sociala medier, och jag var lite förvånad över budskapet. När vi hade uppe ärendet om kvarteret Mården och markanvisning i kommunstyrelsens näringslivs- och planeringsutskott år 2011 så var beslutet att de förskolelokaler som finns i området, även Språkförskolans märk väl, skulle ersättas och inrymmas i projektet. Att Språkförskolan skulle vara kvar i området var ju självklart. Om det var dessutom alla partier överens.

Idag ser jag att kommunen kommit med nytt besked till Språkförskolan. På P4:s hemsida går att läsa:  “Kommunen beklagar hur beslutet blivit kommunicerat med skolan och lovar nu att Språkförskolan inte ska bli uppsagda utan att en fullgod ersättningslokal finns, med ett lika centralt läge som nu.”

Mycket bra. Språkförskolan är en uppskattad aktör inom förskoleområdet, och det är viktigt att Umeå kommun har en professionell och korrekt information till externa aktörer.

Sjukfrånvaron ökar inom Umeå kommun

Tidigare i veckan behandlade vi årsbokslutet för Umeå kommun år 2013 i kommunstyrelsens arbetsutskott, och en del i detta är också personalredovisningen. Umeå kommun fortsätter tyvärr att ha en hög sjukfrånvaro för sina anställda, och dessvärre ökade sjukfrånvaron för de kommunanställda i Umeå under 2013. Trots att mer pengar satsas i kommunens verksamheter, än andra jämförbara kommuner, så är resultatet sjukare personal.

Jag har tagit upp denna fråga flera år i rad nu. Vår personal i de kommunala verksamheterna förtjänar en betydligt bättre arbetsmiljö!

Sjukfrånvaron ökade från 5,8 procent (2012) till 6,0 procent (2013). Tidigare år har detta inneburit att vi har haft bland de högsta sjuktalen i landet om vi tittar på kommunerna som arbetsgivare. Allt detta tyder på en arbetsmiljö för många av våra anställda som inte är vad den borde vara. Här finns det mycket att göra inom Umeå kommun!

Sjukfrånvaron ökar inom Umeå kommun

Tidigare i veckan behandlade vi årsbokslutet för Umeå kommun år 2013 i kommunstyrelsens arbetsutskott, och en del i detta är också personalredovisningen. Umeå kommun fortsätter tyvärr att ha en hög sjukfrånvaro för sina anställda, och dessvärre ökade sjukfrånvaron för de kommunanställda i Umeå under 2013. Trots att mer pengar satsas i kommunens verksamheter, än andra jämförbara kommuner, så är resultatet sjukare personal.

Jag har tagit upp denna fråga flera år i rad nu. Vår personal i de kommunala verksamheterna förtjänar en betydligt bättre arbetsmiljö!

Sjukfrånvaron ökade från 5,8 procent (2012) till 6,0 procent (2013). Tidigare år har detta inneburit att vi har haft bland de högsta sjuktalen i landet om vi tittar på kommunerna som arbetsgivare. Allt detta tyder på en arbetsmiljö för många av våra anställda som inte är vad den borde vara. Här finns det mycket att göra inom Umeå kommun!

Storfräsare?

Igår angreps jag av Vänsterns kommunalråd Tamara Spiric på insändarplats i VK. Utöver att hon hyllade V-politik så passade hon på att ge mig och Balticgruppens Krister Olsson epitetet “storfräsare”. Jag har nu skickat in ett svar. Dock utan att börja kalla henne för det ena eller det andra. Jag konstaterar däremot i sak att sedan Vänsterpartiet och Spiric kom till makten i Umeå, tillsammans med (S), så har sjukfrånvaron ökat bland våra anställda, arbetsmiljön har förämrats, bostadsbyggandet i kommunen har minskat och befolkningsutvecklingen har tappat i fart.
Det är dags att få ett skifte i september – det är dags för alla mittenorienterade umeåbor att lägga sin röst på Nya Moderaterna och därmed slippa Vänsterpartiets inflytande!

Storfräsare?

Igår angreps jag av Vänsterns kommunalråd Tamara Spiric på insändarplats i VK. Utöver att hon hyllade V-politik så passade hon på att ge mig och Balticgruppens Krister Olsson epitetet “storfräsare”. Jag har nu skickat in ett svar. Dock utan att börja kalla henne för det ena eller det andra. Jag konstaterar däremot i sak att sedan Vänsterpartiet och Spiric kom till makten i Umeå, tillsammans med (S), så har sjukfrånvaron ökat bland våra anställda, arbetsmiljön har förämrats, bostadsbyggandet i kommunen har minskat och befolkningsutvecklingen har tappat i fart.
Det är dags att få ett skifte i september – det är dags för alla mittenorienterade umeåbor att lägga sin röst på Nya Moderaterna och därmed slippa Vänsterpartiets inflytande!

Storfräsare?

Igår angreps jag av Vänsterns kommunalråd Tamara Spiric på insändarplats i VK. Utöver att hon hyllade V-politik så passade hon på att ge mig och Balticgruppens Krister Olsson epitetet “storfräsare”. Jag har nu skickat in ett svar. Dock utan att börja kalla henne för det ena eller det andra. Jag konstaterar däremot i sak att sedan Vänsterpartiet och Spiric kom till makten i Umeå, tillsammans med (S), så har sjukfrånvaron ökat bland våra anställda, arbetsmiljön har förämrats, bostadsbyggandet i kommunen har minskat och befolkningsutvecklingen har tappat i fart.
Det är dags att få ett skifte i september – det är dags för alla mittenorienterade umeåbor att lägga sin röst på Nya Moderaterna och därmed slippa Vänsterpartiets inflytande!

Klyftorna ökade mest under S-regeringstiden

LO-ledningen har fått kraftig kritik för att de går i det gamla socialdemokratiska partiets ledband, och att de väljer att satsa LO-medlemmarnas pengar på att stödja socialdemokraternas valrörelse. En del i denna satsning är en film som nyligen presenterades. Jag har sett att flera S-företrädare med gillande sprider den propagandafilmen.

Därför kan det vara på sin plats att i all vänlighet påpeka de uppenbara konstigheterna i LO-filmen: Följande text är från ledarsidan på Sydsvenskan igår som på ett ganska enkelt sätt sticker hål på LO/S-ballongen:

 

 

LO bluffar om Reinfeldts bluff

Med sin nya valfilm vill LO få det till att Moderaterna bluffat svenska folket. Men det är snarare LO som inte kör med öppna kort. Det går att luras utan att ljuga. Det gäller bara att välja rätt utsnitt ur verkligheten och tiga om resten.

Denna dimridåernas konst lyfter LO till nya höjder med sin valfilm som presenterades igår, Reinfeldts Sverige – siffror och berättelser från ett förändrat land.

Har Sverige förändrats under snart åtta år med alliansregeringen?

Absolut. Men den som tar LO:s verklighetsbeskrivning för den enda sanningen gör sig själv en otjänst.

Filmens utgångspunkt är “vad Fredrik Reinfeldt lovade och vad Moderaternas politik har inneburit för Sverige”.

Och vad lovade Reinfeldt? Till exempel att med jobbskatteavdragen “särskilt mycket gynna dem som tjänar lite”.

I själva verket har, enligt LO:s valfilm, skattesänkningarna gynnat dem som tjänar mest. I filmen sägs att den femtedel av befolkningen som tjänar minst får 5 procent av regeringens skattesänkningar 2014 medan den femtedel som tjänar mest får 45 procent. Det är en sanning med modifikation.

Om man istället för att räkna kronor och ören räknar procent ser bilden helt annorlunda ut. Den som har en årsinkomst på 150 000 kronor ökar 2014 sin nettoinkomst med cirka 11 procent tack vare jobbskatteavdraget. Den som tjänar 900 000 ökar sin inkomst med omkring 5 procent, visar Ekonomifakta.se.

“Det är jobbigt för statsministern att klyftorna ökar mest i Sverige i hela OECD-området”, säger LO:s förste vice ordförande Tobias Baudin.

Ännu jobbigare måste det vara för LO och Baudin att en stor del – enligt vissa bedömare den avgjort största delen – av dessa ökade klyftor tillkom årtiondet före 2006, under en socialdemokratisk regering.

Sak samma när det gäller neddragningen av antalet anställda i välfärdssektorn. Mellan 1990 och 2005 försvann minst 300 000 jobb jämfört med tidigare utveckling, skriver Dagens Samhälle.

Argument om att de borgerliga raserat välfärden hörs alltför ofta. Sanningen är att vård, skola och omsorg aldrig har fått så mycket pengar som nu, inflationen medräknad.

Däremot stämmer det att regeringen inte satsat på transfereringar. Sjuka, arbetslösa och förtidspensionerade jobbar inte och har inte fått del av jobbskatteavdragen. Därmed har de inte heller njutit frukterna av ökade disponibla inkomster. Somliga har istället fått sänkt ersättning.

Har regeringen – som faktiskt består av fyra partier och inte bara Moderaterna – bluffat här? Knappast, alliansen har gått till val på arbetslinjen, på att det skulle bli större skillnad mellan att arbeta och att inte arbeta. Den politiken kan visst upplevas som hård, men politiken “det ska löna sig att arbeta” har öppet redovisats och vunnit väljarnas förtroende både 2006 och 2010.

Det finns fler tveksamheter i LO:s film.

Att Stiga i Tranås i december 2012 varslade 175 anställda – produktion skulle flyttas till Italien – kopplas till att “regeringen försämrat anställningstryggheten”. Vänta nu. Är det inte mer effektivt att förbättra villkoren för företagande än att, oklart hur, försöka tvinga kvar produktion?

Kritik kan och bör riktas mot regeringen Reinfeldt. Turerna kring sjukförsäkringen. Flykten från a-kassan. Urholkade ersättningsnivåer i trygghetssystemen. Bristen på offensiva satsningar i infrastruktur.

Samtidigt är det otvetydigt så att det minskade skattetrycket – från 51 procent vid millennieskiftet till 44 procent nu – har ökat medborgarnas konsumtionsutrymme och frihet, och bäddat för fler jobb i privat sektor.

Med sin film levererar LO misär till ödesmättad musik. Det måste vara ljuva toner för den som inte vill höra hur falskt det skorrar.

 

 

Klyftorna ökade mest under S-regeringstiden

LO-ledningen har fått kraftig kritik för att de går i det gamla socialdemokratiska partiets ledband, och att de väljer att satsa LO-medlemmarnas pengar på att stödja socialdemokraternas valrörelse. En del i denna satsning är en film som nyligen presenterades. Jag har sett att flera S-företrädare med gillande sprider den propagandafilmen.

Därför kan det vara på sin plats att i all vänlighet påpeka de uppenbara konstigheterna i LO-filmen: Följande text är från ledarsidan på Sydsvenskan igår som på ett ganska enkelt sätt sticker hål på LO/S-ballongen:

 

 

LO bluffar om Reinfeldts bluff

Med sin nya valfilm vill LO få det till att Moderaterna bluffat svenska folket. Men det är snarare LO som inte kör med öppna kort. Det går att luras utan att ljuga. Det gäller bara att välja rätt utsnitt ur verkligheten och tiga om resten.

Denna dimridåernas konst lyfter LO till nya höjder med sin valfilm som presenterades igår, Reinfeldts Sverige – siffror och berättelser från ett förändrat land.

Har Sverige förändrats under snart åtta år med alliansregeringen?

Absolut. Men den som tar LO:s verklighetsbeskrivning för den enda sanningen gör sig själv en otjänst.

Filmens utgångspunkt är “vad Fredrik Reinfeldt lovade och vad Moderaternas politik har inneburit för Sverige”.

Och vad lovade Reinfeldt? Till exempel att med jobbskatteavdragen “särskilt mycket gynna dem som tjänar lite”.

I själva verket har, enligt LO:s valfilm, skattesänkningarna gynnat dem som tjänar mest. I filmen sägs att den femtedel av befolkningen som tjänar minst får 5 procent av regeringens skattesänkningar 2014 medan den femtedel som tjänar mest får 45 procent. Det är en sanning med modifikation.

Om man istället för att räkna kronor och ören räknar procent ser bilden helt annorlunda ut. Den som har en årsinkomst på 150 000 kronor ökar 2014 sin nettoinkomst med cirka 11 procent tack vare jobbskatteavdraget. Den som tjänar 900 000 ökar sin inkomst med omkring 5 procent, visar Ekonomifakta.se.

“Det är jobbigt för statsministern att klyftorna ökar mest i Sverige i hela OECD-området”, säger LO:s förste vice ordförande Tobias Baudin.

Ännu jobbigare måste det vara för LO och Baudin att en stor del – enligt vissa bedömare den avgjort största delen – av dessa ökade klyftor tillkom årtiondet före 2006, under en socialdemokratisk regering.

Sak samma när det gäller neddragningen av antalet anställda i välfärdssektorn. Mellan 1990 och 2005 försvann minst 300 000 jobb jämfört med tidigare utveckling, skriver Dagens Samhälle.

Argument om att de borgerliga raserat välfärden hörs alltför ofta. Sanningen är att vård, skola och omsorg aldrig har fått så mycket pengar som nu, inflationen medräknad.

Däremot stämmer det att regeringen inte satsat på transfereringar. Sjuka, arbetslösa och förtidspensionerade jobbar inte och har inte fått del av jobbskatteavdragen. Därmed har de inte heller njutit frukterna av ökade disponibla inkomster. Somliga har istället fått sänkt ersättning.

Har regeringen – som faktiskt består av fyra partier och inte bara Moderaterna – bluffat här? Knappast, alliansen har gått till val på arbetslinjen, på att det skulle bli större skillnad mellan att arbeta och att inte arbeta. Den politiken kan visst upplevas som hård, men politiken “det ska löna sig att arbeta” har öppet redovisats och vunnit väljarnas förtroende både 2006 och 2010.

Det finns fler tveksamheter i LO:s film.

Att Stiga i Tranås i december 2012 varslade 175 anställda – produktion skulle flyttas till Italien – kopplas till att “regeringen försämrat anställningstryggheten”. Vänta nu. Är det inte mer effektivt att förbättra villkoren för företagande än att, oklart hur, försöka tvinga kvar produktion?

Kritik kan och bör riktas mot regeringen Reinfeldt. Turerna kring sjukförsäkringen. Flykten från a-kassan. Urholkade ersättningsnivåer i trygghetssystemen. Bristen på offensiva satsningar i infrastruktur.

Samtidigt är det otvetydigt så att det minskade skattetrycket – från 51 procent vid millennieskiftet till 44 procent nu – har ökat medborgarnas konsumtionsutrymme och frihet, och bäddat för fler jobb i privat sektor.

Med sin film levererar LO misär till ödesmättad musik. Det måste vara ljuva toner för den som inte vill höra hur falskt det skorrar.

 

 

Klyftorna ökade mest under S-regeringstiden

LO-ledningen har fått kraftig kritik för att de går i det gamla socialdemokratiska partiets ledband, och att de väljer att satsa LO-medlemmarnas pengar på att stödja socialdemokraternas valrörelse. En del i denna satsning är en film som nyligen presenterades. Jag har sett att flera S-företrädare med gillande sprider den propagandafilmen.

Därför kan det vara på sin plats att i all vänlighet påpeka de uppenbara konstigheterna i LO-filmen: Följande text är från ledarsidan på Sydsvenskan igår som på ett ganska enkelt sätt sticker hål på LO/S-ballongen:

 

 

LO bluffar om Reinfeldts bluff

Med sin nya valfilm vill LO få det till att Moderaterna bluffat svenska folket. Men det är snarare LO som inte kör med öppna kort. Det går att luras utan att ljuga. Det gäller bara att välja rätt utsnitt ur verkligheten och tiga om resten.

Denna dimridåernas konst lyfter LO till nya höjder med sin valfilm som presenterades igår, Reinfeldts Sverige – siffror och berättelser från ett förändrat land.

Har Sverige förändrats under snart åtta år med alliansregeringen?

Absolut. Men den som tar LO:s verklighetsbeskrivning för den enda sanningen gör sig själv en otjänst.

Filmens utgångspunkt är “vad Fredrik Reinfeldt lovade och vad Moderaternas politik har inneburit för Sverige”.

Och vad lovade Reinfeldt? Till exempel att med jobbskatteavdragen “särskilt mycket gynna dem som tjänar lite”.

I själva verket har, enligt LO:s valfilm, skattesänkningarna gynnat dem som tjänar mest. I filmen sägs att den femtedel av befolkningen som tjänar minst får 5 procent av regeringens skattesänkningar 2014 medan den femtedel som tjänar mest får 45 procent. Det är en sanning med modifikation.

Om man istället för att räkna kronor och ören räknar procent ser bilden helt annorlunda ut. Den som har en årsinkomst på 150 000 kronor ökar 2014 sin nettoinkomst med cirka 11 procent tack vare jobbskatteavdraget. Den som tjänar 900 000 ökar sin inkomst med omkring 5 procent, visar Ekonomifakta.se.

“Det är jobbigt för statsministern att klyftorna ökar mest i Sverige i hela OECD-området”, säger LO:s förste vice ordförande Tobias Baudin.

Ännu jobbigare måste det vara för LO och Baudin att en stor del – enligt vissa bedömare den avgjort största delen – av dessa ökade klyftor tillkom årtiondet före 2006, under en socialdemokratisk regering.

Sak samma när det gäller neddragningen av antalet anställda i välfärdssektorn. Mellan 1990 och 2005 försvann minst 300 000 jobb jämfört med tidigare utveckling, skriver Dagens Samhälle.

Argument om att de borgerliga raserat välfärden hörs alltför ofta. Sanningen är att vård, skola och omsorg aldrig har fått så mycket pengar som nu, inflationen medräknad.

Däremot stämmer det att regeringen inte satsat på transfereringar. Sjuka, arbetslösa och förtidspensionerade jobbar inte och har inte fått del av jobbskatteavdragen. Därmed har de inte heller njutit frukterna av ökade disponibla inkomster. Somliga har istället fått sänkt ersättning.

Har regeringen – som faktiskt består av fyra partier och inte bara Moderaterna – bluffat här? Knappast, alliansen har gått till val på arbetslinjen, på att det skulle bli större skillnad mellan att arbeta och att inte arbeta. Den politiken kan visst upplevas som hård, men politiken “det ska löna sig att arbeta” har öppet redovisats och vunnit väljarnas förtroende både 2006 och 2010.

Det finns fler tveksamheter i LO:s film.

Att Stiga i Tranås i december 2012 varslade 175 anställda – produktion skulle flyttas till Italien – kopplas till att “regeringen försämrat anställningstryggheten”. Vänta nu. Är det inte mer effektivt att förbättra villkoren för företagande än att, oklart hur, försöka tvinga kvar produktion?

Kritik kan och bör riktas mot regeringen Reinfeldt. Turerna kring sjukförsäkringen. Flykten från a-kassan. Urholkade ersättningsnivåer i trygghetssystemen. Bristen på offensiva satsningar i infrastruktur.

Samtidigt är det otvetydigt så att det minskade skattetrycket – från 51 procent vid millennieskiftet till 44 procent nu – har ökat medborgarnas konsumtionsutrymme och frihet, och bäddat för fler jobb i privat sektor.

Med sin film levererar LO misär till ödesmättad musik. Det måste vara ljuva toner för den som inte vill höra hur falskt det skorrar.

 

 

Översyn av upphandlingspolicyn

Jag är övertygad om att det går att göra mer när det gäller ansträngningarna att få en större andel lokalproducerad mat i de offentliga upphandlingarna. Av det livsmedel som upphandlas av Umeå kommun, så är enligt uppgift 26% lokalproducerad, enligt de uppgifter jag fick förra året från upphandlingsbyrån. Igår debatterade vi frågan i fullmäktige, efter att jag hade lämnat in en interpellation i ärendet. Ett besked från Holmlund (S) var att man tänkte göra en översyn av nuvarande upphandlingspolicy under nästkommande år, bl.a. med anledning av ny lagstiftning på området.

Det är ett besked som vi moderater välkomnar. Frågan om lokalproducerat engagerar fler och fler.  Studier har visat att när man satsar på bättre livsmedelskvalitet för de som brukar den offentliga måltiden inom äldreomsorg, förskola och skola så gynnar det i sin tur även det lokala näringslivet. Vi har ju i Umeå sagt att vi eftersträvar delade upphandlingar, och det är vi politiskt överens om. Men frågan är om det går att packetera i ännu mindre delar, just för att underlätta anbudsgivning på enskilda delar i sortimentet. Det går att göra mer för att uppmuntra lokaproducerad mat, och inom gällande lagar och regelverk via upphandlingar öka andelen. Förändringarna på EU-nivå borde kunna underlätta ytterligare.