Diskussionen om regionerna går vidare. Jag har fått många reaktioner under gårdagen – både ros och ris.
Vissa av de negativa kommentarerna igår gick ut på att jag brydde mig för mycket om Umeå. Mitt enkla svar är: Det är mitt VIKTIGASTE uppdrag. Jag är vald av umeborna att driva frågor som är viktiga för Umeå och umeborna. Och som länspolitiker har jag ett ansvar för Västerbotten. Om beslut fattas, som långsiktigt och kortsiktigt skadar Umeå och länet sitter jag inte med armarna i kors.
Bra att 70% av läsarna på vk.se delar min uppfattning att Umeå är det självklara valet som huvudort i en eventuell regionbildning i norr.
Tyvärr schabblas den möjigheten just nu bort av de politiker som struntar i ALLA konsekvenser, bara man får skapa sig ett regionparlament där landstingen i Norrbotten och Västerbotten slås ihop, tillsammans med någon/några kommuner från Västernorrland. (Det som vi alla partier för ett år sedan var överens om var det absolut sämsta som kunda hända för Västerbotten och Umeås del. Men nu har man plötsligt glömt bort allt detta.)
Tyvärr besannas mina farhågor av dagens VK-artikel, som konstaterar att många jobb hotas i Umeå om denna uppdelning av Norrland får fortsätta. Vi kommer tappa många statliga jobb, vi kommer tappa landstingsjobb. Utöver att vi inte blir residensstad och regionparlamentets placering vågar man väl inte ens spekulera i…..
Det fanns en poäng med att skapa en storregion, utifrån befolkningsstorlek och annat. Nu delas Norrland i två delar – och det blir inga storregioner utan två småregioner, precis som Lennart Holmlund (s) konstaterade i tv:n. Varken vi moderater eller socialdemokraterna har sett detta som ett tänkbart alternativ, tvärtom. Synd bara att s-representanterna inte orkade stå på sig i förhandlingarna.
Då återstår bara förhoppningen att regeringen säger nej till denna uppdelning av Norrland.