Månad: november 2007

Är nere i Stockholm på SKL. Har tidigare idag mailat in en fråga till Lennart Holmlund inför måndagens kommunfullmäktige, apropå vårt befolkningsmål i Umeå om 150 000 invånare senast år 2050.

Målet har ifrågasatts på senare tid, inte minst av forskare som menat att vi borde ha ett mer utmanande mål. Det nämndes som hastigast även under Umeågalan. Allt tyder ju på att Umeå kommer uppnå detta utan större problem. Umeå borde alltså spänna bågen ytterligare.

Jag delar den uppfattningen.

Nyligen föreslog jag på debattsidan i VK att Umeå borde skapa en ny gemensam tillväxt- och utvecklingsvision. En del i denna är naturligtvis att se över befolkningsmålet, både på kort och lång sikt.

Frågan i dess helhet bifogas nedan:
Till kommunstyrelsens ordförande Lennart Holmlund (s):

Målet 150.000 invånare är för lågt. Är det inte dags att vi i Umeå siktar högre?

Det pågår en kamp mellan städerna i Sverige. Många vill växa och bli större, men bara ett fåtal kan göra det. Det finns prognoser som visar att det bara kommer att finnas ett tiotal större städer i vårt land efter år 2030, vilket innebär att många kommer att stagnera. Om Umeå ska bli en av vinnarna är det hög tid att samlas kring en gemensam och stark vision för tillväxt och utveckling. En del i detta är befolkningsmålet.

Umeå kommun har ett mål om att vi senast år 2050 ska ha 150.000 invånare. Det fanns en klar poäng i siffran när målet sattes – det gällde att skapa en förståelse för behovet av tillväxt, såväl ekonomisk som befolkningsmässig tillväxt. Allt pekar emellertid på att vi utan större problem kommer att nå detta mål. Samtidigt påpekas det från forskarhåll att målet egentligen är för lågt. Målet som sådant är ingen utmaning och uppfattningen är att vi borde spänna bågen betydligt högre. Jag har också i olika sammanhang varit inne på denna linje.

Med anledning av detta vill jag ställa följande fråga till Lennart Holmlund (s):

– Delar du min uppfattning att vi borde sikta högre när det gäller befolkningsmålet? Att det nu är dags att justera målet om 150.000 invånare år 2050 och sätta ett högre och mer utmanande mål?

Anders Ågren
Kommunalråd, m

Är nere i Stockholm på SKL. Har tidigare idag mailat in en fråga till Lennart Holmlund inför måndagens kommunfullmäktige, apropå vårt befolkningsmål i Umeå om 150 000 invånare senast år 2050.

Målet har ifrågasatts på senare tid, inte minst av forskare som menat att vi borde ha ett mer utmanande mål. Det nämndes som hastigast även under Umeågalan. Allt tyder ju på att Umeå kommer uppnå detta utan större problem. Umeå borde alltså spänna bågen ytterligare.

Jag delar den uppfattningen.

Nyligen föreslog jag på debattsidan i VK att Umeå borde skapa en ny gemensam tillväxt- och utvecklingsvision. En del i denna är naturligtvis att se över befolkningsmålet, både på kort och lång sikt.

Frågan i dess helhet bifogas nedan:
Till kommunstyrelsens ordförande Lennart Holmlund (s):

Målet 150.000 invånare är för lågt. Är det inte dags att vi i Umeå siktar högre?

Det pågår en kamp mellan städerna i Sverige. Många vill växa och bli större, men bara ett fåtal kan göra det. Det finns prognoser som visar att det bara kommer att finnas ett tiotal större städer i vårt land efter år 2030, vilket innebär att många kommer att stagnera. Om Umeå ska bli en av vinnarna är det hög tid att samlas kring en gemensam och stark vision för tillväxt och utveckling. En del i detta är befolkningsmålet.

Umeå kommun har ett mål om att vi senast år 2050 ska ha 150.000 invånare. Det fanns en klar poäng i siffran när målet sattes – det gällde att skapa en förståelse för behovet av tillväxt, såväl ekonomisk som befolkningsmässig tillväxt. Allt pekar emellertid på att vi utan större problem kommer att nå detta mål. Samtidigt påpekas det från forskarhåll att målet egentligen är för lågt. Målet som sådant är ingen utmaning och uppfattningen är att vi borde spänna bågen betydligt högre. Jag har också i olika sammanhang varit inne på denna linje.

Med anledning av detta vill jag ställa följande fråga till Lennart Holmlund (s):

– Delar du min uppfattning att vi borde sikta högre när det gäller befolkningsmålet? Att det nu är dags att justera målet om 150.000 invånare år 2050 och sätta ett högre och mer utmanande mål?

Anders Ågren
Kommunalråd, m

Det blir inget tillfälligt stopp av bygget av Botniabanan genom Umeälvens delta. Bra besked! Färdigställandet av järnvägen har skjutits upp alltför länge, med förseningar och fördyringar som följd. Prövningen av regeringens beslut att godkänna den sista etappen är inte färdig ännu, men förhoppningsvis blir det klartecken där också. Dagens besked är hur som helst välkommet. Det räcker med förseningar.

Igårkväll talade jag inför Umeås moderater om mina upplevelser av det första året som kommunalråd. Det var en trevlig tillställning och för en gångs skull lyckades vi INTE hålla tiden – frågorna och samtalsämnen var många. Hur en ‘vanlig’ arbetsvecka ser ut, aktuella politiska frågor, hur man hinner besvara alla email och telefonsamtal som kommer under en dag, Allianssamarbetet, hur det går att jobba med Holmlund o.s.v.

Läser idag om det misskötta landstinget i Västerbotten. Över 7000 personer har inte fått vård eller behandling i tid. Man är bland de sämsta i landet på att uppfylla vårdgarantin. Det enda vi tyvärr kan vara säkra på att den socialdemokratiska landstingsledningen förmår göra är att höja skatten och säga nej till viktiga förändringar. Genom att stänga operationsavdelningar i fyra månader per år tänker man att man ska spara pengar – men blir vårdköerna kortare för att personalen hindras från att operera? En högst korkad strategi.

Idag åker jag ner till Stockholm för sammanträde med Utbildningsberedningen inom SKL. På kvällen kommer vi ha en särskild träff med den moderata gruppen inom SKL. Dessa möten blir alltmer givande – en bra arena för informationsutbyte och diskussion.

Tar med mig datorn så vi får se om det kanske blir en blogg därifrån också.

Många ledarsidor behandlar idag kärnkraftens betydelse för vår miljö. För en gång skull håller jag med Lars Bodén (VF) i vad som han skriver på tidningens ledarsida. I den välkomna debatt som nu pågår kring den globala uppvärmningen framstår en sak som alltmer tydlig: kärnkraften kommer spela en central roll i möjligheten att vända utvecklingen och minska utsläppen.

Inte minst i de FN-rapporter som publicerats så lyfter man fram kärnkraften som ett viktigt redskap för en bättre miljö.

Så här skiver man också på Expressens ledarsida idag:’Det finns emellertid en teknik som är mogen, växthusgasfri och billig: kärnkraft. Kärnkraften framstår som alltmer oundviklig i kampen mot klimatförändringarna. Nej, den är inte riskfri, men dess risker framstår som ytterst acceptabla i förhållande till alternativet: ett klimat som kapsejsar i ett moln av kol och olja.
Sternrapporten, IEA:s World Energy Outlook, IPCC – till och med EU-kommissionen har börjat tala om kärnkraften som en hörnpelare i världens energiförsörjning. Och det är inte bara ur miljösynpunkt som kärnkraften är fördelaktig. Den är välgörande även ur säkerhetspolitisk synvinkel.’

Vi får hoppas att Alliansregeringen även vågar snudda vid denna fråga, även om de har en uppgörelse att hålla sig vid. Och att få med (s) på vagnen borde ju också vara möjligt.

Konst eller klotter?

Tja, frågan är egentligen fullständigt irrelevant. Man kan tycka det är vackert eller fult – problemet är hur som helst detsamma: DET ÄR SKADEGÖRELSE! Färg på FEL STÄLLE.

Klotter och vandalism vållar skador för miljontals kronor per år, inte minst hos oss i Umeå. De sprayande/färgkastande förövarna sätter sina märken och målningar mer eller mindre överallt – på offentliga byggnader, på skolor, på privata fastigheter o.s.v. Och i gångtunnlar.

Vi moderater tar inte ställning till klotter eller graffiti som konstform. Varken graffiti eller klotter är i sig olagligt, så länge man gör det på sin egen egendom eller där man har tillåtelse. Men dom som ägnar sig åt detta bryr sig sällan om huruvida de förstör en skola eller sprayar ner någon annans hus. Problemet uppstår i den sekund då färgen hamnar på någon annans egendom, vilket den i stort sett alltid gör. Så också i detta fall.

Att ta bort klotter och graffitti kostar kommunen miljontals kronor: Dom pengarna skulle göra betydligt bättre nytta inom skolan eller äldreomsorgen. Eller varför inte satsa pengarna på ökad turtäthet inom kollektivtrafiken? Ja, det är bara att välja. Allt är bättre än att använda miljonerna till att städa upp efter klottrare.

Olika samrådsmöten avlöser varandra när det gäller Ön. Igår hade Centern offentligt möte, ibörjan av denna vecka arrangerar kommunen möten på Stadsbiblioteket med allmän information kring planerna. Intressant vilka olika bilder man får av ett möte om man inte varit där utan bara läser tidningarnas reportage.

I VK gavs en negativ bild av planerna på exploatering av Ön, då man återgav synpunkterna från en arkitekt som varit med och tagit fram de förslag som kommunen valde att inte gå vidare med. Inte helt oväntat var han nu negativ till det vägval kommunen gjort. I VF var det tvärtom ett positivt reportage inför planerna på Ön, då man fokuserade på professor Lars Westins synpunkter. Han såg ‘otroliga möjligheter’ inför kommunens planer på byggande på Ön. Ja, det understryker bara att människor har olika uppfattningar beroende på vilka utgångspunkter man har.

Apropå byggande i städer så fanns det en intressant ledare i dagens DN: ‘För en växande stad’. Kontentan av den är att storstaden är bra för miljön. Tätt boende ger effektiva lösningar och mindre bilberoende. Utspridda och glest bebodda städer är följdaktligen sämre för miljön. Samma saker gäller ju för oss i Umeå. Ju mer vi kan bygga centralt desto bättre för miljön, ju mer vi tvingas bygga utspritt i stadens ytterkanter desto sämre.

Olika samrådsmöten avlöser varandra när det gäller Ön. Igår hade Centern offentligt möte, ibörjan av denna vecka arrangerar kommunen möten på Stadsbiblioteket med allmän information kring planerna. Intressant vilka olika bilder man får av ett möte om man inte varit där utan bara läser tidningarnas reportage.

I VK gavs en negativ bild av planerna på exploatering av Ön, då man återgav synpunkterna från en arkitekt som varit med och tagit fram de förslag som kommunen valde att inte gå vidare med. Inte helt oväntat var han nu negativ till det vägval kommunen gjort. I VF var det tvärtom ett positivt reportage inför planerna på Ön, då man fokuserade på professor Lars Westins synpunkter. Han såg ‘otroliga möjligheter’ inför kommunens planer på byggande på Ön. Ja, det understryker bara att människor har olika uppfattningar beroende på vilka utgångspunkter man har.

Apropå byggande i städer så fanns det en intressant ledare i dagens DN: ‘För en växande stad’. Kontentan av den är att storstaden är bra för miljön. Tätt boende ger effektiva lösningar och mindre bilberoende. Utspridda och glest bebodda städer är följdaktligen sämre för miljön. Samma saker gäller ju för oss i Umeå. Ju mer vi kan bygga centralt desto bättre för miljön, ju mer vi tvingas bygga utspritt i stadens ytterkanter desto sämre.

Igår kom den fjärde och sista klimatrapporten från FN – och den talar onekligen klarspråk. Rapporten slår fast bevisen för människans ansvar för den pågående globala uppvärmningen, och varnar för att världen står på randen till en katastrof. Nu är det upp till makthavare runt om på vår jord att ta ansvar och våga ta beslut.

Den svenska regeringen har utlovat en klimatproposition 2008, och man har i en beredning samlat representanter för alla partier för att ta fram beslutsunderlag. Det är bra – samling behövs i den här ödesfrågan. Regeringen har också satsat ytterligare 1 miljard kr inom klimatområdet åren 2008-2010, vilka kompletterar övriga insatser.

Med klimatmiljarden görs utökande satsningar bland annat på: klimatforskning, energieffektivisering, stöd till andra generationens biodrivmedel och till internationellt forskningssamarbete, nationellt nätverk för vindbruk, hållbart uttag av biomassa i jord- och skogsbruk, klimatinvesteringar i andra länder, samt ett program för hållbara städer. De långtgående klimatåtgärderna som görs inom Sveriges gränser kompletteras med internationella klimatinvesteringar, till exempel överföring av miljöteknik till andra länder.

Samtidigt finns det mycket vi kan göra som enskilda personer : Stäng av TV och annan hemelektronik ordentligt. Låt det inte stå i stand by-läge, sänk inomhustemperaturen. Varje grads sänkning minskar energiförbrukningen med cirka fem procent, byt till energisparlampor, cykla, promenera eller åk kollektivt till jobbet om du kan. Etc, etc.

Alla kan vi dra vårt strå till stacken.

Igår kom den fjärde och sista klimatrapporten från FN – och den talar onekligen klarspråk. Rapporten slår fast bevisen för människans ansvar för den pågående globala uppvärmningen, och varnar för att världen står på randen till en katastrof. Nu är det upp till makthavare runt om på vår jord att ta ansvar och våga ta beslut.

Den svenska regeringen har utlovat en klimatproposition 2008, och man har i en beredning samlat representanter för alla partier för att ta fram beslutsunderlag. Det är bra – samling behövs i den här ödesfrågan. Regeringen har också satsat ytterligare 1 miljard kr inom klimatområdet åren 2008-2010, vilka kompletterar övriga insatser.

Med klimatmiljarden görs utökande satsningar bland annat på: klimatforskning, energieffektivisering, stöd till andra generationens biodrivmedel och till internationellt forskningssamarbete, nationellt nätverk för vindbruk, hållbart uttag av biomassa i jord- och skogsbruk, klimatinvesteringar i andra länder, samt ett program för hållbara städer. De långtgående klimatåtgärderna som görs inom Sveriges gränser kompletteras med internationella klimatinvesteringar, till exempel överföring av miljöteknik till andra länder.

Samtidigt finns det mycket vi kan göra som enskilda personer : Stäng av TV och annan hemelektronik ordentligt. Låt det inte stå i stand by-läge, sänk inomhustemperaturen. Varje grads sänkning minskar energiförbrukningen med cirka fem procent, byt till energisparlampor, cykla, promenera eller åk kollektivt till jobbet om du kan. Etc, etc.

Alla kan vi dra vårt strå till stacken.