VK:s politiske chefredaktör Ola Nordebo skriver i sin blogg om patriarkets återfödelse i Umeå och hans oro för att ‘Ågren börjar låta så lik Lennart Holmlund att de är svåra att skilja åt’ Uppenbarligen uppvisar jag pampbeteende också.
Håhåjaja. Har inte tänkt recensera mig själv utan överlåter med varm hand åt andra att göra bedömningen huruvida det är korrekt eller inte.
Vad är då problemet? I Umeå har Allianspartierna och socialdemokraterna gemensamt röstat för förslaget till detaljplan för Öbacka Strand. Vi anser att det är ett bra förslag. Inom parentes kan sägas att det också är positivt att alla Allianspartier är på samma sida – vi har ju en historia av att i planeringsfrågor annars hamna på olika sidor i fråga efter fråga.
Länsarkitekten har framfört invändningar mot det nya förslaget. Invändningar som Umeå kommun på sakligt vis kunnat avfärda, vilket också framgår av handlingarna. Dessa synpunkter – på alltifrån bullernivåer, säkerhetsaspekter, Botniabanan etc – har jag också framfört till pressen i olika sammanhang, låt vara att inte allt har citerats i tidningarna.
Så nog anser jag att jag framfört kritik i just sakfrågan.
Men när angreppen mot förslaget till detaljplan återkommer i olika sammanhang trots att det bevisligen inte är korrekt – ja, då tar jag mig friheten att fundera över vad det egentligen står för.
Och ja, jag och Holmlund delar uppenbarligen samma uppfattning i såväl sakfrågan som i funderingen vad som egentligen ligger bakom länsarkitektens kritik mot kommunens planer. (förövrigt inte bara i detta ärende utan har dykt upp även i andra frågor..) För inte är det då sakskäl.
Jag har aldrig påstått att jag är så ‘briljant’ och kunnig att jag är expert på planeringsfrågorna, absolut inte. Däremot har vi utmärkta tjänstemän inom kommunen som enligt min mening påvisat tomheten i kritiken mot det nu aktuella detaljplaneförslaget.
Är det då ett stort och allvarligt problem att en borgerlig politiker och en socialdemokratisk politiker kan ha samma uppfattning i en eller flera politiska frågor? Jag tycker faktiskt inte det.
Jag eftersträvar alltid att fatta bästa möjliga beslut – om det innebär att mitt parti i vissa frågor röstar på samma sätt som (s) så är det inget problem. Är det ett bra förslag så kan man inte svänga på klacken och rösta tvärtom, bara för att vara i opposition. Vad får vi då för politiker? Med vilken trovärdighet kan man då föra sitt partis talan? ‘Ojdå, sossarna håller med oss – då måste vi snabbt ändra uppfattning! Alltid emot, oavsett fråga.’
Knappast seriöst.
Jag och mitt parti kommer även fortsättningsvis att vara med och ta de beslut vi anser vara bäst för Umeås utveckling. Vi är pragmatiska och vill få bra lösningar för umebornas bästa. Om det gör någon sur så får vi väl leva med det.