I vk:s konkurrent-tidning Västerbottens Folkblad fanns idag (5/3) en insändare publicerad med rubriken ‘Gå ut med skarpa vapen’, undertecknad av en socialdemokrat. Och när man läst den undrar man hur det står till med den lokala debattnivån i Umeå, samt hur insändarredaktionen resonerade när de släppte igenom insändaren. Jag har för övrigt just mailat samma reaktioner till deras läsarombudsman.
Innehållsmässigt var det i sakfrågan inte så mycket att kommentera…insändarskribenten angriper regeringen för vissa förslag och det är ju i sin ordning. Men sedan kommer slutet.
Jag citerar:
‘KAMRATER i partistyrelsen, se nu till att följa mitt råd och gå till verket med skarpa vapen! Gå ut mot alliansen i ‘krigarens vällovliga avsikt att såra och döda’. slutcitat
Skarpa vapen?? I avsikt att såra och döda?? Som lokal företrädare för mitt parti med ansvar för väldigt många förtroendevalda, men också som oppositionsråd för just Alliansen, tycker jag att det är tråkigt och faktiskt också riktigt upprörande att läsa dessa rader. Lek med tanken att ordet ‘alliansen’ byttes ut mot exempelvis ‘muslimerna’, ‘de kristna’ eller ‘judarna’ Skulle redaktionen verkligen låtit samma insändare publiceras om man hade haft någon annan än just alliansen som skulle bli föremål för de skarpa vapnen?
En ursäkt vore på sin plats.
Att citatet ‘i krigarens vällovliga avsikt att såra och döda’ sedan kommer från förordet till Den siste atenaren – skriven av den svenske 1800-talsförfattaren Viktor Rydberg – är ju inte på något sätt förmildrade. Hur många i dagens Sverige känner till det? Bortsett från en och annan litteraturlärare som jag själv. Det var förövrigt heller inte angivet i insändaren som någon källa.